Idag har jag varit hos barnmorskan för sista gången innan det är dags för basprov på måndag följt av kejsarsnitt på torsdag. Eeek! Tiden springer verkligen iväg just nu, även om jag inte kan påstå att jag har något emot det - just i det här sammanhanget. Önskar just nu inget hellre än att hela operationsgrejen var över, bebis var ute och allt (med facit i hand då såklart) gått bra. Inga komplikationer, inget strul med katetrar eller borttag av dem (en av de stora nackdelarna vid den här typen av operationer huuu) inga blodproppar, upp på bena fort, hem igen lika fort, inget strul med Olivia som skall vara hos mamma som får hjälp av en väldigt snäll moster och inhopp från min bror etc etc. Allt sånt där. Oron finns där, det går inte att komma ifrån men samtidigt önskar jag inget hellre än att allt vore över just nu.
Hälsan är inte vad den borde vara, orken finns där inte heller och någon sömn ska vi inte prata om. Det känns mest som en lång, jobbig nedräkning just nu. Kan ju inte ens gå ut och ta en normal promenad pga fogarna som håller på att ta kål på mig.
Hur som helst Allt verkade bra hos barnmorskan idag i alla fall. Inga låga hjärtljud, inget dåligt hb, inget lågt blodsocker (åt precis innan jag gick dit ;-)) och inget strul på något annat sätt heller. Kommer nå min matchvikt från förra graviditeten med lite råge tror jag. Låg på 56,4 med kläder nu och sist var det runt 57. Får hoppas jag inte går ner alldeles för mycket vid snittet bara, sist rasade tio kilo på direkten och med mina hårt förvärvade kilon är det väl inte jättebra för att lägga på mig är inget jag har direkt lätt för. Däremot blir jag gärna av med den stora hårda kulan på magen för med den kommer jag vare sig i kläder eller kan röra mig ordentligt. Bebis är tydligen ruckbar men ligger väldigt långt ner pga mitt bäcken och mitt blygdben (något sådant sa barnmorskan) så det är väl inte så konstigt att det känns som jag har en stor bowlingbolll mellan benen urgh...
Ser fram emot att slippa alla mediciner mot sura uppstötningar, sprickor i ändtarmen, tarmar som inte får plats... och hoppas innerligt att mitt vanliga dåliga jag kommer kännas "bra" i jämförelse - i alla fall ett litet tag. Jag hoppas dessutom magen inte tar lika lång tid på sig med att reagera som den gjorde förra gången för det var ett mindre helvete då...
Idag skall jag försöka få klart de sista förberedelserna inför nyår, vilket innebär resten av städningen (det går i slowmotion nuför tiden.. urgh... ser fram emot att låta maken sköta den biten när jag är nyopererad - *ler snett* - eller kanske inte.. för jag kommer ändå vara frustrerad över att inte kunna göra det själv... ) potatisrulltårta, eventuellt lite sås... efterrätten är ju redan fixad och kvällens middag kommer inte bli så avancerad. Jag tror jag har läget under kontroll faktiskt och det känns rätt bra med tanke på omständigheterna!
Hälsan är inte vad den borde vara, orken finns där inte heller och någon sömn ska vi inte prata om. Det känns mest som en lång, jobbig nedräkning just nu. Kan ju inte ens gå ut och ta en normal promenad pga fogarna som håller på att ta kål på mig.
Hur som helst Allt verkade bra hos barnmorskan idag i alla fall. Inga låga hjärtljud, inget dåligt hb, inget lågt blodsocker (åt precis innan jag gick dit ;-)) och inget strul på något annat sätt heller. Kommer nå min matchvikt från förra graviditeten med lite råge tror jag. Låg på 56,4 med kläder nu och sist var det runt 57. Får hoppas jag inte går ner alldeles för mycket vid snittet bara, sist rasade tio kilo på direkten och med mina hårt förvärvade kilon är det väl inte jättebra för att lägga på mig är inget jag har direkt lätt för. Däremot blir jag gärna av med den stora hårda kulan på magen för med den kommer jag vare sig i kläder eller kan röra mig ordentligt. Bebis är tydligen ruckbar men ligger väldigt långt ner pga mitt bäcken och mitt blygdben (något sådant sa barnmorskan) så det är väl inte så konstigt att det känns som jag har en stor bowlingbolll mellan benen urgh...
Ser fram emot att slippa alla mediciner mot sura uppstötningar, sprickor i ändtarmen, tarmar som inte får plats... och hoppas innerligt att mitt vanliga dåliga jag kommer kännas "bra" i jämförelse - i alla fall ett litet tag. Jag hoppas dessutom magen inte tar lika lång tid på sig med att reagera som den gjorde förra gången för det var ett mindre helvete då...
Idag skall jag försöka få klart de sista förberedelserna inför nyår, vilket innebär resten av städningen (det går i slowmotion nuför tiden.. urgh... ser fram emot att låta maken sköta den biten när jag är nyopererad - *ler snett* - eller kanske inte.. för jag kommer ändå vara frustrerad över att inte kunna göra det själv... ) potatisrulltårta, eventuellt lite sås... efterrätten är ju redan fixad och kvällens middag kommer inte bli så avancerad. Jag tror jag har läget under kontroll faktiskt och det känns rätt bra med tanke på omständigheterna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar