Jag vet faktiskt inte hur många konserter jag varit på med Robbie Williams. Han har trots allt hängt med mig (eller jag har hängt med honom, det är väl lite mer sanningsenligt. Han har ju liksom ingen aning om vem jag är och jag har i motsats ganska stor koll på honom ;-)) sedan jag var tolv, fjorton år. Då sjöng han visserligen i ett band som hette Take That (ja, vem minns inte dem?! ;-)) men jag la ner dem då han fick kicken och fortsatte att följa honom istället. Take That utan Robbie var liksom inte samma sak.
Hur som helst. Första gången jag såg honom live SOLO var på hans första Englandsturné i Manchester. När kan det ha varit tro? En liten arena, han kom in på en toastol och visade rumpan bland annat. Jag var längst fram då. På den tiden när jag faktiskt orkade stå fem, sex timmar i kö bara för att kunna komma längst fram. Jag har gjort det nu, ett par gånger. Det var en liten kick då. Nu orkar jag inte längre stå och knö med alla andra. Efter att ha blivit dragen i håret, smått trampad på och halvt avsvimmad av både värme och tryck känns det inte längre som min grej att stå där och tampas. I och för sig var det sämre arenor på den tiden. Betydligt mindre säkerhet och större risk att tuppa av. Idag har de liksom tänkt på det där. Kravallstängsel mellan raderna och bla bla. De har tänkt till helt enkelt. Ändå finns risken att svimma av fortfarande. Kanske inte bara av ren eufori utan mer av det där publikhavet som pressar framåt.
I alla fall. Gårdagens show var (som jag sagt tidigare om de här stora arenaturnéerna) inte samma sak som de där lite mindre gemytliga showerna jag brukade gå på. Då var vi ca 2000 pers. I början. Nu, när han blivit så stor som han är idag är det snarare en 65 000 + ?! Det talades om publikrekord på Ullevi igår. Ja, det är en arenaturné och en turné av det lite pampigare slaget. Svårt att jämföra med de där små turnéerna han körde från början. Då när man kände sig lite mer delaktig. Inte för att man inte känner sig delaktig nu, men det är som sagt inte riktigt samma sak. Nu är det showen som kräver lite mer. Showen som måste vara pampig. Robbie som måste få med sig publiken på ett annat sätt. Det är kanske lättare med 2000 pers som är honom trogna och kan hans låtar från start till slut. När det är 65000 pers i publiken kanske man inte kan vänta sig samma sak. Många av låtarna är nya. Alla kan dem inte. Ett flertal av publiken kan hans större hitar, har köpt hans äldre skivor. Kanske missade de nya med låtar som kanske inte alltid håller måttet. Inte på samma sätt som de gjorde förr. Då gillade jag i stort sett alla låtar på skivorna han släppte. Idag kan jag kanske inte säga samma sak. Men han har nåt den där grabben. Oavsett om låtarna inte alltid blir samma hitdängor som förr så har han nåt som många andra saknar. Glimten i ögat och en förmåga att underhålla en hel arena. Summa summarum så var jag nöjd med kvällen. Det enda som sög var restaurangen vi besökte innan och som vi fick lämna pga att maten aldrig kom till bordet. Vad är väl en bal på slottet.. ? Robbie Williams drar folk till stan, det är ett som är säkert!
Hur som helst. Första gången jag såg honom live SOLO var på hans första Englandsturné i Manchester. När kan det ha varit tro? En liten arena, han kom in på en toastol och visade rumpan bland annat. Jag var längst fram då. På den tiden när jag faktiskt orkade stå fem, sex timmar i kö bara för att kunna komma längst fram. Jag har gjort det nu, ett par gånger. Det var en liten kick då. Nu orkar jag inte längre stå och knö med alla andra. Efter att ha blivit dragen i håret, smått trampad på och halvt avsvimmad av både värme och tryck känns det inte längre som min grej att stå där och tampas. I och för sig var det sämre arenor på den tiden. Betydligt mindre säkerhet och större risk att tuppa av. Idag har de liksom tänkt på det där. Kravallstängsel mellan raderna och bla bla. De har tänkt till helt enkelt. Ändå finns risken att svimma av fortfarande. Kanske inte bara av ren eufori utan mer av det där publikhavet som pressar framåt.
I alla fall. Gårdagens show var (som jag sagt tidigare om de här stora arenaturnéerna) inte samma sak som de där lite mindre gemytliga showerna jag brukade gå på. Då var vi ca 2000 pers. I början. Nu, när han blivit så stor som han är idag är det snarare en 65 000 + ?! Det talades om publikrekord på Ullevi igår. Ja, det är en arenaturné och en turné av det lite pampigare slaget. Svårt att jämföra med de där små turnéerna han körde från början. Då när man kände sig lite mer delaktig. Inte för att man inte känner sig delaktig nu, men det är som sagt inte riktigt samma sak. Nu är det showen som kräver lite mer. Showen som måste vara pampig. Robbie som måste få med sig publiken på ett annat sätt. Det är kanske lättare med 2000 pers som är honom trogna och kan hans låtar från start till slut. När det är 65000 pers i publiken kanske man inte kan vänta sig samma sak. Många av låtarna är nya. Alla kan dem inte. Ett flertal av publiken kan hans större hitar, har köpt hans äldre skivor. Kanske missade de nya med låtar som kanske inte alltid håller måttet. Inte på samma sätt som de gjorde förr. Då gillade jag i stort sett alla låtar på skivorna han släppte. Idag kan jag kanske inte säga samma sak. Men han har nåt den där grabben. Oavsett om låtarna inte alltid blir samma hitdängor som förr så har han nåt som många andra saknar. Glimten i ögat och en förmåga att underhålla en hel arena. Summa summarum så var jag nöjd med kvällen. Det enda som sög var restaurangen vi besökte innan och som vi fick lämna pga att maten aldrig kom till bordet. Vad är väl en bal på slottet.. ? Robbie Williams drar folk till stan, det är ett som är säkert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar