tisdag 16 juli 2013

Break från mig själv och bloggandet

Idag ska jag börja med att be om ursäkt till er som följt min blogg och hängt med mig länge. Har varit lite dåligt på att uppdatera på sistone. Har ju alltid sagt att jag bloggar när och om jag känner för det och att det kan gå lite tid emellan inläggen ibland. Utan att jag ska ha något dåligt samvete för det eller känna krav på att jag måste skriva något. Just nu tror jag  att jag behöver en liten break från varje-dag-bloggandet ett tag. Är inne i en väldigt dålig magperiod och känner inte direkt att jag har någon inspiration till att skriva. Vill ha något att komma med, något som händer åt det lite positivare hållet rent kroppsligt, men just nu är det torka på den fronten. Precis som gräset på vår gräsmatta. Trots att daggen ligger tung varje kväll och varje morgon därefter.

Egentligen är sommaren min bästa period. Rent själsligt är det väl fortfarande så. Jag älskar sol och värme och jag avskyr när det är kallt och blött. Så är det bara. Jag är en vädermänniska ut i fingerspetsarna. Kan bli deprimerad av att se regnet fall utanför fönstret när jag vaknar. Ändå kan jag tycka det är rätt skönt att vara ute och gå i ett ljummet sommarregn. Lite blandade känslor där med andra ord.

Hur som helst. Är som sagt inne i en väldigt dåligt magperiod och inget speciellt inbokat framåt som kan tänkas förbättra situationen inom en snar framtid. Väntar på kallelsen för smartpill undersökningen fortfarande. Det verkar dra ut på tiden och jag har ingen aning om när det blir av. Bakterietransplantationen verkar ha gått åt pipsvängen och sns:en funkar sämre än för någon månad sen. Det vill sig inte riktigt Oflyt med FK och tja, det är strul med det mesta på tarmfronten just nu. Medlen fastnar, tarmen blöder, krampar (jag tror botoxeffekten släppt nu och jag misstänker nya sår i slemhinnan) Gör så gott jag kan och försöker hålla lågan uppe, men ibland krävs det väldigt lite för att få en på fall. Det är det jag försöker undvika. 

Vill inte skönmåla hur jag har det och vill inte heller vara någon pessimist. Eftersom jag ogillar att framställa saker på ett sätt de inte är och eftersom jag också avskyr när jag känner mig såhär gnällig tänkte jag att det bästa vore om jag tog en liten break från bloggandet tills andan faller på igen och jag känner att jag har nåt lite mer positivt att komma med. Maken har gått tillbaks till jobbet ett par veckor nu så min förhoppning är att jag skall må lite bättre tills han börjar semestern igen. Den som lever får se. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar