Pratade med min läkare i Kungälv i tisdags. Han ringde på utsatt tid. Bara en sån sak. Dessvärre var jag ute och promenerade med hundarna, men tack och lov var maken med och kunde ta dem så jag fick prata någorlunda ostört. En eloge till Lasse som var den första läkare på länge som faktiskt gick igenom och uppdaterade min läkemedelslista. Mediciner från 2008?! Don't think I need them anymore... faktum är att när han rabblade upp dem kom jag knappt ihåg att jag faktiskt testat den där skiten. Jises, det har varit mycket genom åren. 2008. Det är 5 år sedan nu. Herregud!
I alla fall. Det var ett vettigt och lite frustrerat samtal. Både från min och Lasses sida. Kom fram till att jag borde ha en handläggare på FK som faktiskt går att få tag i och inte en jag får hålla på att jaga ett halvår varje gång hon skickar brev till mig istället för att ringa... att de borde lägga ner den här "komma tillbaks i arbete" planen tills jag mår bättre och saker och ting faktiskt börjar fungera. Vad har förändrats sen sist? Massa undersökningar, fler läkemedelstester, ett par operationer - men jag har ju inte blivit bättre?! Det går inte att stressa fram sån här. Jag inser att FK har sina regler. Det för väl vem som helst. Men ibland vore det bra om dessa regler var lite mer följsamma. Alltså, om de gick att anpassa till den enskilda individens situation istället för att baseras på en jäkla massa byråkrati som inte hjälper någon. Spara pengar? Think not. Vad är väl en bal på slottet? Vi får se vart det leder, men det vore skönt att slippa all denna jäkla stress som FK orsakar och som jag borde ägna åt vettigare saker, som att bli bra... jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra.
Tack och lov att det finns några vettiga läkare i det här landet. Jag fasar för vad som händer den dag de går i pension och efterträds av några yngre stolpskott med en stor portion ironi, lite sympati och ännu mer strävan efter egen vinning. Egen vinning i form av fina utmärkelser, högre lön och status. Ja, det är väl status jag beskriver. Status baserad på helt fel saker. Vet inte riktigt vart världen är påväg, men idag handlar det mer om pengar än att rädda människors liv. Undantag finns, men de är inte helt lätta att hitta!
I alla fall. Det var ett vettigt och lite frustrerat samtal. Både från min och Lasses sida. Kom fram till att jag borde ha en handläggare på FK som faktiskt går att få tag i och inte en jag får hålla på att jaga ett halvår varje gång hon skickar brev till mig istället för att ringa... att de borde lägga ner den här "komma tillbaks i arbete" planen tills jag mår bättre och saker och ting faktiskt börjar fungera. Vad har förändrats sen sist? Massa undersökningar, fler läkemedelstester, ett par operationer - men jag har ju inte blivit bättre?! Det går inte att stressa fram sån här. Jag inser att FK har sina regler. Det för väl vem som helst. Men ibland vore det bra om dessa regler var lite mer följsamma. Alltså, om de gick att anpassa till den enskilda individens situation istället för att baseras på en jäkla massa byråkrati som inte hjälper någon. Spara pengar? Think not. Vad är väl en bal på slottet? Vi får se vart det leder, men det vore skönt att slippa all denna jäkla stress som FK orsakar och som jag borde ägna åt vettigare saker, som att bli bra... jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra.
Tack och lov att det finns några vettiga läkare i det här landet. Jag fasar för vad som händer den dag de går i pension och efterträds av några yngre stolpskott med en stor portion ironi, lite sympati och ännu mer strävan efter egen vinning. Egen vinning i form av fina utmärkelser, högre lön och status. Ja, det är väl status jag beskriver. Status baserad på helt fel saker. Vet inte riktigt vart världen är påväg, men idag handlar det mer om pengar än att rädda människors liv. Undantag finns, men de är inte helt lätta att hitta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar