Nu är det inte långt kvar. Det känns. Överallt. Har så förbannat ont i revbenen på vänster sida att jag vill grina. Tarmen står totalt still trots alla de där tabletterna jag tog igår och i förrgår.. kommer inte ta dem igen.. käkade fel mat idag eftersom jag tänkte "snäll" mat och inte mat som kanske skall hålla magen igång. Ris och kyckling med andra ord. Kanske inte det smartaste med tanke på att tarmen ligger totalt still just nu. Lätt att vara efterklok med andra ord...
Läst på lite om det här med revbenssmärtor och insett att det inte är helt ovanligt så här sent in i graviditeten. Det talas om inflammationer i själva revbenen, muskelfästen eller att det blivit en invärtes inflammation pga tryck från bebis bland annat. Eftersom jag haft problem med revben som "hoppat snett" tidigare och krävt att en kiropraktiker knäckt rätt på dem är jag dock ganska säker på att det sitter i revbenen, vad det nu är. Har två fina feta blåmärken utanpå dessutom... svårt att andas, sitta, gå, vrida kroppen, hosta.. ja allt som gör att revbenen rör sig det minsta eller att något trycker på dem. Fy i helvete säger jag bara och ber om ursäkt för språket. Det är inte långt kvar nu. Jag hoppas bara denna smärta ger med sig imorgon när jag får lite smärtstillande tabletter inför operationen så jag slipper ha den här värken OCH värken från ett stort operationssår. Hu. Fasar lite för hur det skall bli när jag kommer hem och Olivia vill hoppa upp i min famn på samma vis som hon alltid gör... :( hur ska jag lösa det liksom? Finns ingen bättre känsla än när hon kommer rusande och kastar sig i famnen, men att vara nyopererad när detta sker - hur ska man tackla det? Vet hur det kändes när hundarna hoppade på mig sist. De väger kanske hälften av vad Olivia väger idag.
Nåja, var sak får ha sin tid. Det löser sig säkert på något sätt. Känns i alla fall som jag är någorlunda i fas med saker här hemma. Fixat ner babykläder från vinden, plockat bort julen, bäddat rent i sängarna och tagit hand om så mkt tvätt jag kan. Städat toaletter och dammsugit golv... förberett lite mat till Olivia så mamma inte ska behöva tänka de första dagarna... fixat en liten gourmetkorg till henne och moster och något litet som jag hoppas de kan få nytta av. Lite egentid när allt är över så att säga. Maken har insallerat skype på mammas dator så vi ska kunna prata med lillan från sjukhuset.. ja, allt sånt där... gjort klart lite mackor inför morgondagen, en påse med godsaker att ta med till sjukhuset (jag vill minnas att maten var under all kritik sist) och alla de där pappren som är så nog att ha med. Nu återstår väl mest de här härliga duscharna med hibiscrub och att hantera det sista dygnet med magen. Lite sömn hade inte varit fel heller, men jag misstänker att den kommer lysa med sin frånvaro. Fasat ut mina omeprazol och försökt hålla mig till novalucol och gaviscon sista dagarna och det gör ju inte direkt att magsyrebiten blivit lättare att hantera. Vad är väl en bal på slottet? När vi kommer hem ska vi i alla fall fira med lite riktig skumpa och någon riktigt god choklad :) Det är vi värda tycker jag.
Läst på lite om det här med revbenssmärtor och insett att det inte är helt ovanligt så här sent in i graviditeten. Det talas om inflammationer i själva revbenen, muskelfästen eller att det blivit en invärtes inflammation pga tryck från bebis bland annat. Eftersom jag haft problem med revben som "hoppat snett" tidigare och krävt att en kiropraktiker knäckt rätt på dem är jag dock ganska säker på att det sitter i revbenen, vad det nu är. Har två fina feta blåmärken utanpå dessutom... svårt att andas, sitta, gå, vrida kroppen, hosta.. ja allt som gör att revbenen rör sig det minsta eller att något trycker på dem. Fy i helvete säger jag bara och ber om ursäkt för språket. Det är inte långt kvar nu. Jag hoppas bara denna smärta ger med sig imorgon när jag får lite smärtstillande tabletter inför operationen så jag slipper ha den här värken OCH värken från ett stort operationssår. Hu. Fasar lite för hur det skall bli när jag kommer hem och Olivia vill hoppa upp i min famn på samma vis som hon alltid gör... :( hur ska jag lösa det liksom? Finns ingen bättre känsla än när hon kommer rusande och kastar sig i famnen, men att vara nyopererad när detta sker - hur ska man tackla det? Vet hur det kändes när hundarna hoppade på mig sist. De väger kanske hälften av vad Olivia väger idag.
Nåja, var sak får ha sin tid. Det löser sig säkert på något sätt. Känns i alla fall som jag är någorlunda i fas med saker här hemma. Fixat ner babykläder från vinden, plockat bort julen, bäddat rent i sängarna och tagit hand om så mkt tvätt jag kan. Städat toaletter och dammsugit golv... förberett lite mat till Olivia så mamma inte ska behöva tänka de första dagarna... fixat en liten gourmetkorg till henne och moster och något litet som jag hoppas de kan få nytta av. Lite egentid när allt är över så att säga. Maken har insallerat skype på mammas dator så vi ska kunna prata med lillan från sjukhuset.. ja, allt sånt där... gjort klart lite mackor inför morgondagen, en påse med godsaker att ta med till sjukhuset (jag vill minnas att maten var under all kritik sist) och alla de där pappren som är så nog att ha med. Nu återstår väl mest de här härliga duscharna med hibiscrub och att hantera det sista dygnet med magen. Lite sömn hade inte varit fel heller, men jag misstänker att den kommer lysa med sin frånvaro. Fasat ut mina omeprazol och försökt hålla mig till novalucol och gaviscon sista dagarna och det gör ju inte direkt att magsyrebiten blivit lättare att hantera. Vad är väl en bal på slottet? När vi kommer hem ska vi i alla fall fira med lite riktig skumpa och någon riktigt god choklad :) Det är vi värda tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar