Idag har på många sätt varit en riktigt bra dag. Solen sken när jag gick ut imorse, lillan klarade sig utan att kräkas i bilen ner till veterinären tillsammans med maken (krävdes x antal stopp och hon mådde inte bra, men hon spydde i alla fall inte.!) lillgrabben har varit med mig på inte bara en utan två promenader i solen idag och jag har fått GÅ ordentligt. Inte snigelfart, inte minipromenix utan två ordentliga promenader. I alla fall om man jämför med det senaste halvårets utomhustrav... har inte tagit mig så här långt sedan någon gång innan min mamma blev sjuk i höstas. Finns flera anledningar till det, men jag behöver ju inte rabbla dem här. Huvudsaken är att det vänt lite. Att det går att ta sig lite längre. Att den friska luften gör gott. Sen att solljuset (som står rätt i ögonen så här års) ger mig migrän - det är en annan mindre trevlig femma, men jag antar att man inte kan få allt. Det är väl bara att gilla läget och inte glömma solglasögon redan på morgonen.
Morgon och morgon förresten.. allt är relativt. Det var morgon när vi var ute och promenerade "förr" i tiden. När vi var ute innan nio då resten av området fortfarande sov. Nu är det lite andra bullar kan man väl säga. Har vi tur är vi ute innan tio, men då har vi tur. Morgonpromenaden har liksom flutit samman med lunchpromenaden på något konstigt vis. Då har halva dagen redan gått. Det hade jag inte kunnat tro för ett halvår sedan. Å andra sidan, för ett halvår sedan var jag knappt människa...
Nej, jag får vara glad för den här dagen. Vet inte när nästa tillfälle dyker upp och det gäller att ta vara på de små guldkornen som bjuds. Hade trott (i min naiva värld) att jag skulle få sova en sisådär tre fyra timmar i sträck natten som gick, eftersom jag fick det natten innan då jag sov tre utan att vakna av lillen men... icke sa nicke. Det var till att be om för mycket. Man ska ta vara på det lilla och vara glad för det man får. Det är ett som är säkert. Sömn är guld värt. Frisk luft likaså. Själen mår bra av det även om kroppen inte hänger med.
Morgon och morgon förresten.. allt är relativt. Det var morgon när vi var ute och promenerade "förr" i tiden. När vi var ute innan nio då resten av området fortfarande sov. Nu är det lite andra bullar kan man väl säga. Har vi tur är vi ute innan tio, men då har vi tur. Morgonpromenaden har liksom flutit samman med lunchpromenaden på något konstigt vis. Då har halva dagen redan gått. Det hade jag inte kunnat tro för ett halvår sedan. Å andra sidan, för ett halvår sedan var jag knappt människa...
Nej, jag får vara glad för den här dagen. Vet inte när nästa tillfälle dyker upp och det gäller att ta vara på de små guldkornen som bjuds. Hade trott (i min naiva värld) att jag skulle få sova en sisådär tre fyra timmar i sträck natten som gick, eftersom jag fick det natten innan då jag sov tre utan att vakna av lillen men... icke sa nicke. Det var till att be om för mycket. Man ska ta vara på det lilla och vara glad för det man får. Det är ett som är säkert. Sömn är guld värt. Frisk luft likaså. Själen mår bra av det även om kroppen inte hänger med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar