Fy. Usch och fy. Min förbenade mage verkar inte förstå att jag behöver lite lugn och ro. I alla fall på magfronten. Lilleman har ju vänt på dygnet och har sina värsta magkör på natten, det är bara att acceptera. De homeopatpreparat jag testat har haft varierande effekt, men inget av dem har väl funkat klockrent. Det har dock varit bättre med än utan dem. Skriken har kanske inte varit lika hjärtskärande och inte hållit på i lika många timmar, även om han varit långt ifrån lugn.
Min mage däremot.. den skulle behöva en dunderkur för att lugna sig. Det där lilla lugnet (fantastiskt var det!) som infann sig ett par veckor efter förlossningen är som bortblåsta och utbytta mot ett gasbubbel till helvete och krig i magen .Speciellt nattetid är magen en smärre pers just nu när jag inte får sova nåt vidare. Är glad om jag får två timmar i sträck, vilket sällan händer. Är glad om jag får tre timmar på en natt. Det är inte jättemycket. Under de vakna timmarna jävlas magen och när jag går upp är utgångsläget uruselt. Hade kunnat hoppas på så mycket mer men det verkar inte som om att magen är på min sida det här året heller... i min naiva värld hade jag nästan trott att det var påväg åt rätt håll där för några veckor sedan men återigen tji fick jag.
Funderar över oxytocin... kan det spela in? Kan det lugna magen? Det flödar ju i kroppen strax efter förlossningen.. antar att det minskar efter hand? Har liksom inte forskat nåt vidare i det där men det känns som det kan spela in eftersom det varit same thing efter båda mina graviditeter för att sedan snabbt gå utför igen. Mönstret är ju väldigt tydligt där.
Nåja, den som lever får se. Jag skall tillbaks till min läkare i Stockholm igen om ungefär en månad och då hoppas jag (som vanligt) att han skall ha lite smärre mirakel att komma med. Någon sån där blixt från klar himmel som bara reder ut eländet och ger mig lite fler smärtfria timmar per dag. Utan att behöva lägga så många timmar på magen och att bara stå ut...
Min mage däremot.. den skulle behöva en dunderkur för att lugna sig. Det där lilla lugnet (fantastiskt var det!) som infann sig ett par veckor efter förlossningen är som bortblåsta och utbytta mot ett gasbubbel till helvete och krig i magen .Speciellt nattetid är magen en smärre pers just nu när jag inte får sova nåt vidare. Är glad om jag får två timmar i sträck, vilket sällan händer. Är glad om jag får tre timmar på en natt. Det är inte jättemycket. Under de vakna timmarna jävlas magen och när jag går upp är utgångsläget uruselt. Hade kunnat hoppas på så mycket mer men det verkar inte som om att magen är på min sida det här året heller... i min naiva värld hade jag nästan trott att det var påväg åt rätt håll där för några veckor sedan men återigen tji fick jag.
Funderar över oxytocin... kan det spela in? Kan det lugna magen? Det flödar ju i kroppen strax efter förlossningen.. antar att det minskar efter hand? Har liksom inte forskat nåt vidare i det där men det känns som det kan spela in eftersom det varit same thing efter båda mina graviditeter för att sedan snabbt gå utför igen. Mönstret är ju väldigt tydligt där.
Nåja, den som lever får se. Jag skall tillbaks till min läkare i Stockholm igen om ungefär en månad och då hoppas jag (som vanligt) att han skall ha lite smärre mirakel att komma med. Någon sån där blixt från klar himmel som bara reder ut eländet och ger mig lite fler smärtfria timmar per dag. Utan att behöva lägga så många timmar på magen och att bara stå ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar