Positivt möte

Var på möte med nya föräldragruppen för sonen igår för första gången. Har varit ganska tveksam till om jag över huvud taget skulle komma mig iväg med tanke på att tiden inte stämde nåt vidare för mig (för tidig morgon, magen är i uruselt skick) och att nätterna utan sömn tär ganska hårt. Igår var dessutom ingen vidare natt. Tvärtom. Sov jag ens en timme? Max i så fall. Det var definitiv ingen bra start. MEN jag bestämde mig för att knata mig iväg ändå. Sängen och sömnen lockade något otroligt när det var dags att gå upp för att hinna iväg, men jag är glad att jag bestämde mig för att gå trots allt. Det var ett bra möte, trevliga människor och sååå skönt att träffa lite folk! Gott fika dessutom. Bara en sån sak.

Hade en väldigt positiv upplevelse med min förra mammagrupp, den för dottern. Men som med allt annat rann den liksom ut i sanden när folk återgick till sina "normala" liv. Det var ju bara mitt liv som liksom fortsatte i samma takt.. på samma vis.. lite tråkigt kan jag tycka för vi hade en go kontakt och jag gillade gruppen, men inget är väl menat att vara för evigt. Var sak har sin tid. Att vi dessutom flyttade mitt i allt gjorde väl inte saken bättre. Med åksjuk dotter blir det svårare att träffa folk som bor på bilavstånd.

Hur som helst. Den här gruppen skall ju mestadels bestå av mammor och pappor med barn i närområdet. Både första och andragångsföräldrar. Min plan är att försöka komma mig iväg på så många möten som möjligt och på det viset få möjlighet att komma ut litegrann och träffa nytt folk.

Den här natten har varit som de flesta andra den här veckan, Lilleman skrek tills han hamnade på min mage och fick snutta... då somnade han lugnt om igen. Tills han tappade greppet och vi fick börja om. Fick i alla fall sova några timmar inatt, vilket är mer än man kan säga om gårdagen. Det får jag vara glad över. Det gör faktiskt hela skillnaden, även om två timmar normalt sett inte är mycket att hänga i granen. Every little... :)