"Du ser trött ut.."

Det var makens dom denna alla hjärtans dag. Jag väljer att ta det som en komplimang. Han sa i alla fall inte att jag ser "sleten ut" som han skulle kunnat göra om han varit lite mer ärlig.. ;-) Nä, skämt åsido. Jag känner mig faktiskt allt annat än pigg idag. Det har varit ännu en jobbig natt och det tar på kroppen. Lillen hade en jobbig eftermiddag och ännu jobbigare natt inatt och det sätter sina spår, det är liksom svårt att undvika. Hade mamma på middag igår (trevligt!) och gud så lugn och harmonisk han var då...  hade på känn att resten av kvällen, efter att vi lagt oss, inte skulle bl lika lugn och ack så rätt jag hade. Lugna dagar brukar innebära mindre lugna nätter. Det blev inte många timmars sömn inatt det vill jag lova. Känns i magen gör det också.. den behöver sin sömn... och de där vilostunderna på dagen som vi fösökt få ett tag, de har liksom lyst med sin frånvaro eftersom Olivia inte varit så pigg på att vila mitt på dagen,...

Hur som helst. Nu har de nya homeopatmedlen äntligen kommit med posten. Jag hoppas att någon av dem skall hjälpa, åtminstone lite. Det enda som lugnat lilleman hittils har varit att ligga på min mage hela natten och snutta. Det kan vara mysigt en stund, det skall jag inte sticka under stol med, men hela nätterna...   nej ,det tar på krafterna. Jag hoppas att det blir en lugnare natt inatt men jag tvivlar på att så är fallet, men så länge det finns liv...

Det talas om att kolik brukar gå över vid en sisådär fyra månaders ålder. För Olivias del höll det i längre än så men jag hoppas vid min gud att detta ger med sig fortare än så. Mer än en månad har redan gått och mer än en till känns ganska övermäktigt just nu. Å andra sidan klarar man mer än vad man tror - man har ju inte så mycket till val - men det är slitsamt för alla inblandade. Inte minst för lilleman och hans storasyster som hela tiden får sin sömn störd.

Jag hoppas på mirakel. De brukar inte ske men de kan ju inträffa. Kanske även för mig.