Var på vårdcentralen häromdagen för att göra en lite grundligare koll av blodtrycket, då den där 24 timmarsmätningen inte ville fungera på mig. Fick sitta i ett mörkt rum och "vila" nån kvart när de tog trycket först efter fem minuter och sedan två gånger till. Efter det räknade apparaten ut någon slags medeltryck, som i mitt fall blev 90/50. Inte så illa för att vara jag.
Däremot fick jag träffat en bra distriktssköterska (att det skall krävas en sådan för att få lite förståelse och insikt i problemet...) som tog saken lite i egna händer när hon hörde min historia... en av få som fattat vad en invagination faktiskt innebär och hur jävligt det är att leva med en prolapsande tarm. Hur inte helt självklart det är att kunna genomgå en graviditet med de här problemen. Har fått föga förståelse för detta på vc innan. Mödravården också. De har liksom inte fattat grejen, även om jag hade en väldigt rar barnmorska sist.
Hur som helst så var detta en dam med lite skinn på näsan som inte alls tyckte det lät särskilt bra med blåmärken/sår på tårta som uppstår utan trauma mot fötterna, händer som domnar och värker och förlorar cirkulationen var och varannan dag eller de tarmproblem jag lider av i kombination med mitt låga blodtryck och min stundvis väldigt låga puls. Hon kontrollerade mina tsh värden, mitt t4 och bestämde sig för att prata med läkaren eftersom detta försämrats avsevärt efter att jag minskat min levaxindos då lilleman föddes... det har överlag försämrats sedan jag fick barnen. Mycket.
Hon lovade alltså prata med dr som ordinerat blodtrycksmätningen och bad att få återkomma senare, vilket hon också gjorde. De hade pratat ihop sig och beslutat att göra en mätning av blodtrycket i vaden för att sedan, om detta inte var tillfredsställande, skicka mig vidare att göra en tåtrycksmätning och eventuellt få mig vidare till en reumatolog. Ankeltrycksmätningen är redan bokad, resten återstår väl att se vad/om det blir av eller inte... när jag googlade detta lite insåg jag att man oftast gör dessa undersökningar då man utreder för ischemiska sår eller arteriell insufficens. När jag läser vidare om detta ser det inte särskilt kul ut, även om mycket av symtomen stämmer. Det som däremot får mig att verkligen reagera är det som står under differentialdiagnoser och kronisk retning av nerv som går till benet... jag har i och för sig haft Raynauds symtom sedan tonåren, men det har aldrig varit så illa som de senaste två åren. Eftersom jag vet att de lyckades skada en nerv som går just till benet (nerven som får mitt ben att krampa vid vissa program på min sns) under SNS operationen för dryga två år sedan blir jag lite fundersam... har det något samband? Är det en kronisk retning av nerven som gjort att det blivit så här och som framkallar de här smärtorna och ömmande blåmärkena/såren på tårna för mig? Jag vet inte. Det vore intressant att få reda på, men jag undrar om det någonsin kommer gå att bevisa i så fall.
Däremot fick jag träffat en bra distriktssköterska (att det skall krävas en sådan för att få lite förståelse och insikt i problemet...) som tog saken lite i egna händer när hon hörde min historia... en av få som fattat vad en invagination faktiskt innebär och hur jävligt det är att leva med en prolapsande tarm. Hur inte helt självklart det är att kunna genomgå en graviditet med de här problemen. Har fått föga förståelse för detta på vc innan. Mödravården också. De har liksom inte fattat grejen, även om jag hade en väldigt rar barnmorska sist.
Hur som helst så var detta en dam med lite skinn på näsan som inte alls tyckte det lät särskilt bra med blåmärken/sår på tårta som uppstår utan trauma mot fötterna, händer som domnar och värker och förlorar cirkulationen var och varannan dag eller de tarmproblem jag lider av i kombination med mitt låga blodtryck och min stundvis väldigt låga puls. Hon kontrollerade mina tsh värden, mitt t4 och bestämde sig för att prata med läkaren eftersom detta försämrats avsevärt efter att jag minskat min levaxindos då lilleman föddes... det har överlag försämrats sedan jag fick barnen. Mycket.
Hon lovade alltså prata med dr som ordinerat blodtrycksmätningen och bad att få återkomma senare, vilket hon också gjorde. De hade pratat ihop sig och beslutat att göra en mätning av blodtrycket i vaden för att sedan, om detta inte var tillfredsställande, skicka mig vidare att göra en tåtrycksmätning och eventuellt få mig vidare till en reumatolog. Ankeltrycksmätningen är redan bokad, resten återstår väl att se vad/om det blir av eller inte... när jag googlade detta lite insåg jag att man oftast gör dessa undersökningar då man utreder för ischemiska sår eller arteriell insufficens. När jag läser vidare om detta ser det inte särskilt kul ut, även om mycket av symtomen stämmer. Det som däremot får mig att verkligen reagera är det som står under differentialdiagnoser och kronisk retning av nerv som går till benet... jag har i och för sig haft Raynauds symtom sedan tonåren, men det har aldrig varit så illa som de senaste två åren. Eftersom jag vet att de lyckades skada en nerv som går just till benet (nerven som får mitt ben att krampa vid vissa program på min sns) under SNS operationen för dryga två år sedan blir jag lite fundersam... har det något samband? Är det en kronisk retning av nerven som gjort att det blivit så här och som framkallar de här smärtorna och ömmande blåmärkena/såren på tårna för mig? Jag vet inte. Det vore intressant att få reda på, men jag undrar om det någonsin kommer gå att bevisa i så fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar