fredag 19 juni 2015

Midsommarafton

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig, och som jag nämnde igår blev den här midsommaren något helt annat än vi kanske hade planerat från början. Ännu mer så efter natten som gick.

Lilleman bestämde sig för att hålla oss vakna en gång i timmen och kinka från det att vi la oss (tidigt) till någon gång runt klockna två. Lättretlig, svårsomnad, ville äta, ville inte äta...  gasig i magen.. ja, allt det där. Eftersom vi både börjat med smakportioner och han håller på att få tänder kanske det inte var så oväntat men ändå... så här illa har det faktiskt inte varit på länge. :( Hade önskat en annan typ av natt dagen innan midsommarafton då jag hade hoppatspå att vara lite pigg(are). Tji fick jag.

Eftersom magen körde rejält på mig och jag inte fick sova (kände mig sjuk av sömnbrist faktiskt, det har varit slitigt att aldrig få sova och ha en mage som bara jävlas) blev det ett rejält bakslag vid femtifen imorse. Tarmen krampade, mådde illa och det slutade med att jag och toaletten fick bekanta oss med varandra på ett lite mer intimt sätt än jag kanske hade räknat med. Sex spyor senare mådde jag lite bättre och det värsta trycket i magen släppte. Dock har jag inte känt mig riktigt fit idag och pigg är väl raka motsatsen till hur jag känner mig efter midsommarlunchen hos mammsen. Spelade lite krocket och vann (nästan) över min make (nära skjuter ingen hare, men ändå!) och det blev en bra start på midsommarafton även om vi inte kom oss iväg till vare sig Råön eller blev fler som firade. Efter den här natten kanske det var lika bra som det blev.

Olivia fick sin midsommarkans och hon var en jäkel på att spela krocket hon med (går i mammas fotspår.. not!) Min dotter har, till skillnad från mig, bollsinne utan dess like.

Färskpotatisen från Bosse var den absolut godaste för i år, den kallrökta laxen helt ok och jorgubbarna (även om de var svindyra) var liksom pricken över i:et. Ikväll har vi bestämt att vi skall grilla och käka den där moussetårtan jag bakat, Mat är det definitivt ingen brist på, det är väl snarare orken som lyser med sin frånvaro. Den och den där efterlängtade solen som man minns som ett gott midsommarminne men som sällan infinner sig när det väl gäller. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar