Puh. Det har varit en tuff vecka och snart är den slut. Till förmån för ännu en tuff vecka så att säga. Det känns i hela kroppen. Jag är inte riktigt fit om man säger så.
Förra veckan slutade med ett försenat firande av maken som fyllt trettiofem för svärpärona som inte kunde komma på det "ordinarie" firandet veckan innan. Dagen efter det bar det av till Strängnäs inför sjukbesöket i Huddinge på tisdagen. Då lilleman blir mer och mer medveten och sover mindre och mindre gick resan inte lika smidigt som sist. Min mage var dessutom i sämre skick. Detta innebar att vi var ungefär en och en halv timme senare än vanligt redan på vägen upp. Kanske inte en stor grej om man mår bra, men när man inte gör det... det var en smärre pers.
Men men, väl där hade vi i alla fall en mycket trevlig kväll med min faster och farbror som alltid bjuder på glatt humör och något gott att stoppa i magen. Lillemans humör var dessutom långt över förväntan med tanke på den långa resan och humöret han uppvisade de sista timmarna...
Dagen för sjukbesöket var desto mindre kul... men vi beslutade att börja en superfin dag med en skön promenad i de fina skogarna i Strängnäs (lilleman låg dessutom lugnt i vagnen hela promenaden, när händer det liksom...?) och sedan bege oss in til centrum för att ta en glass på Slagsta Glass. Supergott! Så nöjd då de har flera sorters tofuline och flera varianter av sorbet. Jag var inte besviken. Tur i oturen att vi beslutade oss för varsin mastodontglass, eftersom det visade sig senare att detta skulle bli dagens lunch då sjukbesöket drog ut på tiden... var inne hos läkaren över 1,5 h. När sist hände det bortsett från de gånger jag opererats eller legat inne liksom...
Fick i alla fall (efter mycket om och men och strul med utrustning och förståelse för den) en grundlig genomgång av mina elektroder, som tillslut visade att det bara var två av fyra som fakitskt fungerade. Detta innebar att tre av de fyra program jag hade i min dosa var helt inaktiva. Inte konstigt jag mått sämre och sämre sedan jag blev gravid och att de hela tiden tappar sin effekt.. nu fick jag fyra nya program inställda, de enda fyra kombinationer som går att använda sig av i dagsläget om jag får tro min läkare i Huddinge... blir så less... det innebär i sin tur att om ingen av dessa fungerar behövs en ny operation och nya elektroder för att få tillbaks den lilla effekt de faktiskt en gång hade...
I bästa fall fungerar något av programmen med lite nya inställningar (dessa kan behöva justeras ytterligare) och i sämsta fall är två av ledningarna paj, eller det har kommit vävnad emellan som gör att signalerna inte når fram... då behövs ny operation. I bästa fall löser min läkare i Huddinge detta, och i sämsta fall måste jag söka mig vidare återigen bara för att rätta till den här biten då min läkares kompetens kanske ligger inom ett annat område. Har med andra ord spenderat de senaste dagarna med att prata med Medtronic och deras representanter och försökt hitta uppgifter till andra mottagningar som genomför den här typen av operationer. Göteborg är ju inte direkt medgörliga.
Sent från sjukan hade vi i alla fall en trevlig kväll och satt utomhus tills solen försvann, vilket var längsta för i år innan vi kom hem igen. Morgonen därpå satte vi oss återigen i bilen för en lång resa hem och denna blev ännu besvärligare än resan upp då lilleman tröttnat på att sitta still och galltjöt mest hela tiden.
På torsdagen vart vi inbjudna på middag med makens jobb, och där strulade taxin och blev en sisådär trettio minuter sen... på grund av att han inte hittade? Middagen blev av det hastigare slaget och även om förrätten var kalas var det liksom inte värt det... det vi hade hoppats skulle bli en liten lugn stund med barnvakt blev istället en igenomstressad middag där de som vanligt missat min huvudrätt eftersom jag är mjölkproteinallergisk. När den väl kom in bestod den av en konstig blandning skalkar av grova grönsaker i en sås bestående av dijonsenap, vinäger och olja. Magen kunde varit utan den vill jag lova... dessutom var lilleman inte på bra humör hemma så barnvakten (min mamma och min bror) fick en tuff kväll dessutom... stress hem igen med andra ord. Vi hann knappt avsluta kaffet. Som sgat det var i slutändan inte värt allt besvär med barnvakt, stress och en tidigare full vecka. Jag önskar nästan att vi hade valt att stanna hemma den här gången, men jag får se det som att vi fick ett par timmar med trevligt sällskap iaf ;-) Det blev väl lite för mycket för alla parter helt enkelt!
Helgen har gått i hemmafixar och donarens tecken och vi har grejjat både i trädgård och fixat med en stulig båtmotor. Imorgon börjar en ny vecka med nya sjukbesök och ännu tidigare morgonar. Urgh. Jag ser fram emot att semestern börjar för maken nästa vecka och att de här sjukbesöken ser ett slut på onsdag den här veckan... sen är det bara ett bvc besök kvar innan midsommar och då hoppas jag vi får ta med barnen i lugn och ro på lite midsommarfirande och att min mage lugnat sig lite innan dess.
Förra veckan slutade med ett försenat firande av maken som fyllt trettiofem för svärpärona som inte kunde komma på det "ordinarie" firandet veckan innan. Dagen efter det bar det av till Strängnäs inför sjukbesöket i Huddinge på tisdagen. Då lilleman blir mer och mer medveten och sover mindre och mindre gick resan inte lika smidigt som sist. Min mage var dessutom i sämre skick. Detta innebar att vi var ungefär en och en halv timme senare än vanligt redan på vägen upp. Kanske inte en stor grej om man mår bra, men när man inte gör det... det var en smärre pers.
Men men, väl där hade vi i alla fall en mycket trevlig kväll med min faster och farbror som alltid bjuder på glatt humör och något gott att stoppa i magen. Lillemans humör var dessutom långt över förväntan med tanke på den långa resan och humöret han uppvisade de sista timmarna...
Dagen för sjukbesöket var desto mindre kul... men vi beslutade att börja en superfin dag med en skön promenad i de fina skogarna i Strängnäs (lilleman låg dessutom lugnt i vagnen hela promenaden, när händer det liksom...?) och sedan bege oss in til centrum för att ta en glass på Slagsta Glass. Supergott! Så nöjd då de har flera sorters tofuline och flera varianter av sorbet. Jag var inte besviken. Tur i oturen att vi beslutade oss för varsin mastodontglass, eftersom det visade sig senare att detta skulle bli dagens lunch då sjukbesöket drog ut på tiden... var inne hos läkaren över 1,5 h. När sist hände det bortsett från de gånger jag opererats eller legat inne liksom...
Fick i alla fall (efter mycket om och men och strul med utrustning och förståelse för den) en grundlig genomgång av mina elektroder, som tillslut visade att det bara var två av fyra som fakitskt fungerade. Detta innebar att tre av de fyra program jag hade i min dosa var helt inaktiva. Inte konstigt jag mått sämre och sämre sedan jag blev gravid och att de hela tiden tappar sin effekt.. nu fick jag fyra nya program inställda, de enda fyra kombinationer som går att använda sig av i dagsläget om jag får tro min läkare i Huddinge... blir så less... det innebär i sin tur att om ingen av dessa fungerar behövs en ny operation och nya elektroder för att få tillbaks den lilla effekt de faktiskt en gång hade...
I bästa fall fungerar något av programmen med lite nya inställningar (dessa kan behöva justeras ytterligare) och i sämsta fall är två av ledningarna paj, eller det har kommit vävnad emellan som gör att signalerna inte når fram... då behövs ny operation. I bästa fall löser min läkare i Huddinge detta, och i sämsta fall måste jag söka mig vidare återigen bara för att rätta till den här biten då min läkares kompetens kanske ligger inom ett annat område. Har med andra ord spenderat de senaste dagarna med att prata med Medtronic och deras representanter och försökt hitta uppgifter till andra mottagningar som genomför den här typen av operationer. Göteborg är ju inte direkt medgörliga.
Sent från sjukan hade vi i alla fall en trevlig kväll och satt utomhus tills solen försvann, vilket var längsta för i år innan vi kom hem igen. Morgonen därpå satte vi oss återigen i bilen för en lång resa hem och denna blev ännu besvärligare än resan upp då lilleman tröttnat på att sitta still och galltjöt mest hela tiden.
På torsdagen vart vi inbjudna på middag med makens jobb, och där strulade taxin och blev en sisådär trettio minuter sen... på grund av att han inte hittade? Middagen blev av det hastigare slaget och även om förrätten var kalas var det liksom inte värt det... det vi hade hoppats skulle bli en liten lugn stund med barnvakt blev istället en igenomstressad middag där de som vanligt missat min huvudrätt eftersom jag är mjölkproteinallergisk. När den väl kom in bestod den av en konstig blandning skalkar av grova grönsaker i en sås bestående av dijonsenap, vinäger och olja. Magen kunde varit utan den vill jag lova... dessutom var lilleman inte på bra humör hemma så barnvakten (min mamma och min bror) fick en tuff kväll dessutom... stress hem igen med andra ord. Vi hann knappt avsluta kaffet. Som sgat det var i slutändan inte värt allt besvär med barnvakt, stress och en tidigare full vecka. Jag önskar nästan att vi hade valt att stanna hemma den här gången, men jag får se det som att vi fick ett par timmar med trevligt sällskap iaf ;-) Det blev väl lite för mycket för alla parter helt enkelt!
Helgen har gått i hemmafixar och donarens tecken och vi har grejjat både i trädgård och fixat med en stulig båtmotor. Imorgon börjar en ny vecka med nya sjukbesök och ännu tidigare morgonar. Urgh. Jag ser fram emot att semestern börjar för maken nästa vecka och att de här sjukbesöken ser ett slut på onsdag den här veckan... sen är det bara ett bvc besök kvar innan midsommar och då hoppas jag vi får ta med barnen i lugn och ro på lite midsommarfirande och att min mage lugnat sig lite innan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar