onsdag 22 januari 2014

En liten mardröm

Hade en smärre pers igår då min dotter brände sig på spisen. Har varit ett sånt där orosmoment en längre period, eftersom vår spis saknar skydd. Däremot har hon inte varit så intresserad av att pillra på spisen, om man bortser från knapparna, och de går att låsa. Det har alltså inte varit prio ett av alla saker som prioriteras och prioriteras om här hemma. Nu kommer det snabbt att hamna HÖGT upp på listan. Det där spisskyddet måste på helt enkelt. Jag vill inte vara med om det här igen. Inte Olivia heller, det är jag rätt övertygad om. Fy sjutton.

Hon brände inte en, inte två, inte tre men FYRA fingrar på höger hand. Även om jag kylde ner direkt i iskallt vatten fortsatte det att bränna och det som från början såg ut som små blåsor blev under dagens gång STORA vita blåsor på alla fingrarna. Illrött dessutom. Har nog aldrig hört henne skrika så mycket innan. Jo, när hon klättrade på köksstolen och fick den över sig och slog skallen i backen. Då skrek hon ungefär lika mycket. Hemskt. Den här gången fortsatte hon dock att skrika och slutade inte förrän vi smörjde in fingrarna med xylocain och fick gett henne en iprensupp. Tog en timme efter det innan hon lugnade sig. Kylde fingrarna med kylblock (det var nog skönt, hon ville själv ha fingrarna där. Vattnet var inte lika poppis...) och varvade xylocain med aloe vera. Både färsk och på tub. Gjorde gott tror jag för idag (ett dygn senare lite drygt) har blåsorna inte blivit värre än igår och de har hittils inte spruckit. Det blir nästa fasa. De sitter så fruktansvärt illa till och spricker de kommer det garanterat in bakterier i såren. Nu hoppas jag att de skrumpnar av sig själva. Frenetisk med aloe veran! :)

Hur som helst. Nu har vi gått igenom det med. Jag undrar vad som kommer härnäst? Jag vill nog inte veta. Det räcker så gott med den oro som redan finns där... jag ska nog vara glad att hon inte satte hela handflatan på spisen och att blåsorna trots allt fortfarande är intakta. Jag hoppas bara att hon inte får men senare i livet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar