Midsommar, jul, midsommar, jul... ja, det är lite så det känns just nu. Tiden springer ifrån mig och jag vet inte riktigt vart den tar vägen. Vår son som nyss var en liten knodd har redan blivit snart ett år... vart tog de månaderna vägen? De första försvann i ett virrvarr av kolik och vakennätter. Sen dess har tiden bara rullat på. Sommaren som aldrig kom, Olivia som börjat hos dagmamma, tänder som spruckit igenom och trilskats däremellan... men kan sammanfatta det som att det varit ett väldigt händelserikt år. På gott och på ont. Men när det gäller barnen har det varit ett alldeles fantastiskt sådant. Alltså, det finns ingen grå dag som de inte kan liva upp på något vis. Samtidigt osm det finns många dagar som blir väldigt jobbiga när trotsen sätter till. På alla plan. Japp, vi har återigen fått känna på den. Det är en bestämd ung dam vi har i familjen och tålamodet prövas gång på gång. Nyttigt för mig antar jag. Jag har ju inte varit känd för mitt fantastiska tålamod precis. När man får barn har man inget val.
Magmässigt har det varit ännu ett år av berg och dalbana. Kan inte säga att det blivit jättemycket sämre under året som gått, men det beror nog mest på att jag jämför mest med att jag jämför med året innan och det var året då jag var gravid... alltså, det är på sätt och vis fantastiskt att vara gravid men med min tarm har mina två graviditeter varit otroligt jobbiga och påfrestande för både kropp och knopp. Jag är sååå glad att jag har mina små nu och även om bebissjukan sätter in ibland då man inser att de blir stora så fort... nä, min kropp kommer inte klara av en graviditet till. Jag har gjort mitt på den fronten. Får mysa med andras bebisar när mina egna blir såpass stora att de inte längre gillar att mamma myser med dem, nosar dem i nacken och pruttar dem på magen ;-)
Ska man se det krasst var det detta året som inneburit flera påfrestande sjukhusbesök men som också resulterat i att jag fått veta att två av mina elektroder faktiskt är paj, precis som jag misstänkt... en av operationerna har blivit mer eller mindre avskriven pga riskerna och oddsen för att bli bra (som i mitt fall inte är så lovande) och sedan då stressen över att själv behöva besluta om jag skall utsätta mig för en ny operation med nya elektroder på andra sidan ryggraden.. med allt vad det innebär. Psykiskt jobbigt om inte annat. Att veta vad man har men inte vad man får men med en förhoppning om att få en betydligt mer dräglig vardag och inte vara så beroende av alla dessa rutiner, preparat och jox för att hålla tarmen i någorlunda trim och för att vardagen skall vara så dräglig som möjlitg på det fysiska planet. Vi får väl se vad det nya året innebär, men nu har jag i alla fall slängt iväg ett brev till Östra så får vi se vad som händer där... väntar även på remissvar på min Raynauds som försämrats radikalt sista åren och på att få nån form av värmevantar och strumpor utskrivna av specialist...
Sen går många tankar till vänner som haft ett tufft år och som jag önskar allt annat än sjukdomar, sjukhus och andra jobbigheter framöver! <3 Ingen nämnd och ingen glömd!
Magmässigt har det varit ännu ett år av berg och dalbana. Kan inte säga att det blivit jättemycket sämre under året som gått, men det beror nog mest på att jag jämför mest med att jag jämför med året innan och det var året då jag var gravid... alltså, det är på sätt och vis fantastiskt att vara gravid men med min tarm har mina två graviditeter varit otroligt jobbiga och påfrestande för både kropp och knopp. Jag är sååå glad att jag har mina små nu och även om bebissjukan sätter in ibland då man inser att de blir stora så fort... nä, min kropp kommer inte klara av en graviditet till. Jag har gjort mitt på den fronten. Får mysa med andras bebisar när mina egna blir såpass stora att de inte längre gillar att mamma myser med dem, nosar dem i nacken och pruttar dem på magen ;-)
Ska man se det krasst var det detta året som inneburit flera påfrestande sjukhusbesök men som också resulterat i att jag fått veta att två av mina elektroder faktiskt är paj, precis som jag misstänkt... en av operationerna har blivit mer eller mindre avskriven pga riskerna och oddsen för att bli bra (som i mitt fall inte är så lovande) och sedan då stressen över att själv behöva besluta om jag skall utsätta mig för en ny operation med nya elektroder på andra sidan ryggraden.. med allt vad det innebär. Psykiskt jobbigt om inte annat. Att veta vad man har men inte vad man får men med en förhoppning om att få en betydligt mer dräglig vardag och inte vara så beroende av alla dessa rutiner, preparat och jox för att hålla tarmen i någorlunda trim och för att vardagen skall vara så dräglig som möjlitg på det fysiska planet. Vi får väl se vad det nya året innebär, men nu har jag i alla fall slängt iväg ett brev till Östra så får vi se vad som händer där... väntar även på remissvar på min Raynauds som försämrats radikalt sista åren och på att få nån form av värmevantar och strumpor utskrivna av specialist...
Sen går många tankar till vänner som haft ett tufft år och som jag önskar allt annat än sjukdomar, sjukhus och andra jobbigheter framöver! <3 Ingen nämnd och ingen glömd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar