Lycka är att börja dagen i skogen

Det har, utan att sticka under stol, varit ett par jäkligt jobbiga nätter här på sistone. Inte nog med att lilleman har hållit låda flera timmar i sträck och liksom vänt på dygnet på sistone (fler tänder på g må tro?) utan min mage har kraschat totalt till råga på allt. När lilleman väsnats så mycket på morgonen har Olivia dessutom vaknat ÄNNU tidigare än vanligt, vilket är långt ifrån bra då hon vaknar för tidigt som det är redan...  nåja, vad är väl en bal..?

Det är liksom inte det att lilleman skriker eller gråter, han bara är vaken och väsnas och vägrar att somna om. Han är rätt högljudd om man säger så ;-)

Hur som helst.  Att bli av med de där påsarna under ögonen och den överhängande bristen på sömn lär dröja så det är bara att gilla läget och bita i det sura äpplet. De är ju bara små en gång, man får passa på att njuta så länge det varar. Idag bestämde vi oss alltså för att ta oss ut på långpromenad efter morgonproceduren istället för att som vanligt knalla ut på en lite mindre hundpromenad och sen ta tag i resten. Det blev en riktig hit för större delen av familjen tror jag.

Olivia var överlycklig då vi hittade hur mycket blåbär som helst. Har nog aldrig sett så mycket blåbär tror jag. Lingon och hallon dessutom. Vovvarna var glada över att få en annan promenad och visade inte minsta tecken till den strejk de normalt sätter in. Jag och Anders blev betydligt piggare än vi varit om vi inte gett oss ut och lilleman somnade i bärryggsäcken och sov i närmare två timmar. Kanelbulle på stående fot blev ett nytt koncept ;-)