Idag har jag varit med min mamma hos tant doktorn. Inte min doktor utan mammas. En kvinna som till en början försökte prata runt oss ganska rejält, men som nu insett att det är rätt lönlöst. Jag har läst på och hon har förstått det. Jag har koll på vad som står i journalerna och jag ifrågasätter. Kanske inte lika uppskattat som att inte ifrågasätta alls, men samtidigt har läkarna förstått att de måste kunna ha svar på tal, vilket de inte alltid har. På gott och ont såklart. Jag är mest glad att hon insett att det är bättre att diskutera med oss än att försöka prata över våra huvuden.
Fick äntligen igenom att ta ett nytt EPO på mamma, då det ena värde de har hittils (och som större delen av hennes nuvarande diagnos baseras på) togs under sämsta möjliga omständigheter och inte tagits på nytt sedan dess. Har fått höra varje gång att det inte spelar någon roll och att dessa omständigheter inte borde kunna påverka, men det gör mig bara ännu mer motiverad till att få ett nytt prov taget. Om det spelar så lite roll (trots att diagnosen baseras på det här provet bla) så kan det ju inte vara så himla farligt att ta ett nytt prov, med lite bättre utgångsläge? Sagt och gjort. Idag fick jag min önskan igenom. Nu får vi se vad provsvaret säger när det kommer. Fick även till en remiss att göra ultraljud på mjälten, något de tidigare missat gång på gång. Det gäller att vara påläst med andra ord och veta vad man skall fråga efter. Mammas dr är inte längre lika angelägen att propsa på att hon skall käka de där förbaskade cellgifterna. Varför hon plötsligt ändrat inställning har jag mina egna tankkar om men jag väljer att hålla dem för mig själv tills vidare...
Hur som helst så var det ett ganska bra besök. Jag fick de svar jag bad om, mamma fick höra vad hon behövde och inga otrevligheter behövde inträffa. Alltid bra när man kan diskutera och inte bara få en massa order om vad man ska göra.
Fick äntligen igenom att ta ett nytt EPO på mamma, då det ena värde de har hittils (och som större delen av hennes nuvarande diagnos baseras på) togs under sämsta möjliga omständigheter och inte tagits på nytt sedan dess. Har fått höra varje gång att det inte spelar någon roll och att dessa omständigheter inte borde kunna påverka, men det gör mig bara ännu mer motiverad till att få ett nytt prov taget. Om det spelar så lite roll (trots att diagnosen baseras på det här provet bla) så kan det ju inte vara så himla farligt att ta ett nytt prov, med lite bättre utgångsläge? Sagt och gjort. Idag fick jag min önskan igenom. Nu får vi se vad provsvaret säger när det kommer. Fick även till en remiss att göra ultraljud på mjälten, något de tidigare missat gång på gång. Det gäller att vara påläst med andra ord och veta vad man skall fråga efter. Mammas dr är inte längre lika angelägen att propsa på att hon skall käka de där förbaskade cellgifterna. Varför hon plötsligt ändrat inställning har jag mina egna tankkar om men jag väljer att hålla dem för mig själv tills vidare...
Hur som helst så var det ett ganska bra besök. Jag fick de svar jag bad om, mamma fick höra vad hon behövde och inga otrevligheter behövde inträffa. Alltid bra när man kan diskutera och inte bara få en massa order om vad man ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar