Jaha, då kan man bocka av ännu ett läkemedel som vare sig hjälpt eller förbättrat situationen. Snarare åt det sämre hållet. Ja, mycket mer åt det sämre hållet faktiskt. Har mått fan den här veckan. Riktigt jävla överjävligt. Det blir så när kemikalier orsakar diarréer som inte kommer ut. Magen växer, värken förvärras och tillslut fick jag både ögonflimmer och skallebank. Ingen bra kombo. Fick ta MER av mina vanliga mediciner efter några dagar då effekten blev den totalt motsatta. Allt fastnade?! Fick dessutom utslag som kliade i hela ansiktet så jag förmodar att det var en substans jag inte tålde från början... det tog inte mer än tio minuter efter intag tills att det satte igång... urgh.
Nä, ännu en besvikelse för min del. Läkemedel är inte min bot. Tyvärr. Det är nog bara så enkelt. Ibland önskar man dock att ett litet piller hade varit hela lösningen. Att ett litet piller i alla fall tog bort lite av den här förbaskade smärtan som plågar en varje dag,. Men.. smärtan kommer ju någonstans ifrån. Utan orsak ingen smärta, med orsak mer smärta. Ja, något i den stillen. Det är nog bara så att de där felen måste rättas till för att jag skall få må bättre. Till dess att det är gjort (Eller mirakel skett?!!!) får jag nog fortsätta leva mitt liv på det här inrutade viset med allt var det innebär. Jag lever ju i alla fall. Jag tar mig igenom dagen. Det kunde varit värre... ;-) Det är dock inte utan att jag önskade att jag kunde få ett lite mer "normalt" liv igen. Ett liv där jag kunde vara lite mer som andra. Inte vara så jäkla inrutad, vara lite mer spontan och kunna jobba till exempel. Nåja, var sak har sin tid. Det viktigaste är trots allt att kroppen håller ihop och att vardagen fungerar så bra som det går med de här förutsättningarna. Utan käppar i hjulen. En vacker dag så :)
Nä, ännu en besvikelse för min del. Läkemedel är inte min bot. Tyvärr. Det är nog bara så enkelt. Ibland önskar man dock att ett litet piller hade varit hela lösningen. Att ett litet piller i alla fall tog bort lite av den här förbaskade smärtan som plågar en varje dag,. Men.. smärtan kommer ju någonstans ifrån. Utan orsak ingen smärta, med orsak mer smärta. Ja, något i den stillen. Det är nog bara så att de där felen måste rättas till för att jag skall få må bättre. Till dess att det är gjort (Eller mirakel skett?!!!) får jag nog fortsätta leva mitt liv på det här inrutade viset med allt var det innebär. Jag lever ju i alla fall. Jag tar mig igenom dagen. Det kunde varit värre... ;-) Det är dock inte utan att jag önskade att jag kunde få ett lite mer "normalt" liv igen. Ett liv där jag kunde vara lite mer som andra. Inte vara så jäkla inrutad, vara lite mer spontan och kunna jobba till exempel. Nåja, var sak har sin tid. Det viktigaste är trots allt att kroppen håller ihop och att vardagen fungerar så bra som det går med de här förutsättningarna. Utan käppar i hjulen. En vacker dag så :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar