...så är det då sannorligen det andra :( inte alltid i negativ bemärkelse, men den här gången får jag nog säga att det är det. Tyvärr.
Julen och ledigheterna var bra. Mycket fläng, men ändå bra. Magen mådde inte prima, tvärtom MEN än dock bra. Ja, man får se till helheten och det positiva. Därefter... mindre bra. Skulle haft kalas för vår minsting, som fyllde ett år den 8 januari, men fick ställa in då vi dragit på oss en rejäl dunderförkylning hela familjen. Först jag, sedan Jonathan, sen Olivia... sen gubben.. som fortfarande är krasslig en vecka senare. Jag är inte bra men bra mycket bättre än jag var. Seg skit med andra ord...
Inte nog med det. Förkylning och flunsa kan ju drabba alla. Till råga på allt väcktes vi inatt av en kräkande hund. Kräks i sängen ända ner till madrassen, kräks på överkast, sittpallar, golv, mattor,.. you name it och där var det. Fullt av det. Trodde han bara svalt någon för stor bit mat (inte ovanligt han är ju rätt glupsk om man säger så...) men så var det inte den här gången för han fortsatte kräkas efter sanering numero ett. Blod. Hemskt. Blev veterinärbesök imorse med andra ord. Två stycken. Först lokala veterinären för att sedan bli skickade till blå stjärnan där maken blev sittandes halva dagen innan de kikade på honom och skickade hem dem med magsårsmedicin och syrahämmande... förmodligen biverkan av annan medicin han fått som var behandling av en annan biverkan. Jag hatar mediciner! Ibland är de nödvändigt onda men alla dessa jääävla biverkningar. Jag blir så trött. Kan inte låta bli att anklaga mig själv heller för den första borde jag läst på mer om. Jag borde beordrat veterinären att kolla allt det där som stod innan vi testade, men det gjorde jag inte utan dum och naiv som jag var bara förmodade jag att de hade koll. Icke. Lär inte upprepas igen för nu går han här med medicinering numero tre som enbart är beroende av biverkningar från de mediciner han fått urskrivna på grund av en allergi som inte vill ge med sig. Nä, fy. Gör om gör rätt. Det här hade vi vare sig tid, ork eller råd med någon av oss. Framförallt inte Lukas, den lille stackarn som fått vara med om allt. Nu hoppas jag innerligt att detta lägger sig och att det inte blir några fler veterinärbesök på ett bra tag.
Julen och ledigheterna var bra. Mycket fläng, men ändå bra. Magen mådde inte prima, tvärtom MEN än dock bra. Ja, man får se till helheten och det positiva. Därefter... mindre bra. Skulle haft kalas för vår minsting, som fyllde ett år den 8 januari, men fick ställa in då vi dragit på oss en rejäl dunderförkylning hela familjen. Först jag, sedan Jonathan, sen Olivia... sen gubben.. som fortfarande är krasslig en vecka senare. Jag är inte bra men bra mycket bättre än jag var. Seg skit med andra ord...
Inte nog med det. Förkylning och flunsa kan ju drabba alla. Till råga på allt väcktes vi inatt av en kräkande hund. Kräks i sängen ända ner till madrassen, kräks på överkast, sittpallar, golv, mattor,.. you name it och där var det. Fullt av det. Trodde han bara svalt någon för stor bit mat (inte ovanligt han är ju rätt glupsk om man säger så...) men så var det inte den här gången för han fortsatte kräkas efter sanering numero ett. Blod. Hemskt. Blev veterinärbesök imorse med andra ord. Två stycken. Först lokala veterinären för att sedan bli skickade till blå stjärnan där maken blev sittandes halva dagen innan de kikade på honom och skickade hem dem med magsårsmedicin och syrahämmande... förmodligen biverkan av annan medicin han fått som var behandling av en annan biverkan. Jag hatar mediciner! Ibland är de nödvändigt onda men alla dessa jääävla biverkningar. Jag blir så trött. Kan inte låta bli att anklaga mig själv heller för den första borde jag läst på mer om. Jag borde beordrat veterinären att kolla allt det där som stod innan vi testade, men det gjorde jag inte utan dum och naiv som jag var bara förmodade jag att de hade koll. Icke. Lär inte upprepas igen för nu går han här med medicinering numero tre som enbart är beroende av biverkningar från de mediciner han fått urskrivna på grund av en allergi som inte vill ge med sig. Nä, fy. Gör om gör rätt. Det här hade vi vare sig tid, ork eller råd med någon av oss. Framförallt inte Lukas, den lille stackarn som fått vara med om allt. Nu hoppas jag innerligt att detta lägger sig och att det inte blir några fler veterinärbesök på ett bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar