Ha! Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget, men "ha" blev väl en bra start antar jag. En start som lika gärna kunde börjat med "tji fick jag".
Jag var i kontakt med operationskoordinatorn på Östra i början av veckan, precis som kirurgen rådde mig i somras. "Ring honom i augusti, när semestrarna är över, så kommer han ha mer svar att ge dig och en beräknad väntetid för op". Jo, eller hur. Problemet är bara att väntetiden är FÖR lång. Det där med att jag är prioriterad och ska "klämmas in", det låter bra i teorin men i praktiken håller det inte. Det är en sak som är säker. Under sommarn har man inte utfört några som helst planerade operationer bortsett från cancer. Med andra ord har köerna vuxit sig till oändlighet. 400 pers på dagkirurgin pratade koordinatorn om. 400. Under hösten? De har en dag planerad för dagkirurgi på Östra. Av 400 är 300 prioriterade fick jag veta. Av 30 SNS patienter på listan finns 10 prioriterade. Jag hör till dem, men under hösten är det enl koordinatorn mer eller mindre omöjligt att klämma in någon av oss. Ha, tji fick jag. "Prioriterad". Man kan undra vad det innebär eg? Med tanke på på att de talade om att sätta upp mig på operation redan när jag gjorde min förra så kan man ju undra. I vintras varnade mitt batteri för att det var på upphällningen och man skulle ta tag i detta och sätta upp mig på kö för nytt batteri. Då upptäckte vi även att min senaste elektrod är trasig. I maj hade kirurgen satt upp mig på operation. Två månader efter att han skulle gjort det. Tre närmare bestämt för jag var där i februari... ska man skratta eller gråta?
"Det är inget att oroa sig för", sa kirugen då. "den här typen av operationer är prioriterade och vi ser alltid till att lösa dem i tid". Jo eller hur?
Det är lätt att lova runt när man håller tunt och slipper ta ansvar för det man lovar. Jag kan inte klandra koordinatorn, jag klandrar organisationen. Hela den svenska vårdapparaten som inte verkar fungera på något plan. I vintras när jag kom till mottagningen för att träffa sköterskan hade de avbokat min tid. Utan att veta varför. Tack för den. Nu fick jag komma dit ändå, ibland är det bra att ha sköterskans direktnr och uttrycka sin irritation på plats..
Hursom. Nu återstår ett par veckors väntan innan jag skall ringa koordinatorn igen för att se om han kommit fram till en lösning på problemet annars vet i sjutton vad som händer den här hösten. Livet blir inte som man tänkt sig, men man får göra det bästa av det ändå. Irriterad på mig själv som lyssnade på dem från början och vågade tro på vad de sa, Eller, gjorde jag det?
Jag var i kontakt med operationskoordinatorn på Östra i början av veckan, precis som kirurgen rådde mig i somras. "Ring honom i augusti, när semestrarna är över, så kommer han ha mer svar att ge dig och en beräknad väntetid för op". Jo, eller hur. Problemet är bara att väntetiden är FÖR lång. Det där med att jag är prioriterad och ska "klämmas in", det låter bra i teorin men i praktiken håller det inte. Det är en sak som är säker. Under sommarn har man inte utfört några som helst planerade operationer bortsett från cancer. Med andra ord har köerna vuxit sig till oändlighet. 400 pers på dagkirurgin pratade koordinatorn om. 400. Under hösten? De har en dag planerad för dagkirurgi på Östra. Av 400 är 300 prioriterade fick jag veta. Av 30 SNS patienter på listan finns 10 prioriterade. Jag hör till dem, men under hösten är det enl koordinatorn mer eller mindre omöjligt att klämma in någon av oss. Ha, tji fick jag. "Prioriterad". Man kan undra vad det innebär eg? Med tanke på på att de talade om att sätta upp mig på operation redan när jag gjorde min förra så kan man ju undra. I vintras varnade mitt batteri för att det var på upphällningen och man skulle ta tag i detta och sätta upp mig på kö för nytt batteri. Då upptäckte vi även att min senaste elektrod är trasig. I maj hade kirurgen satt upp mig på operation. Två månader efter att han skulle gjort det. Tre närmare bestämt för jag var där i februari... ska man skratta eller gråta?
"Det är inget att oroa sig för", sa kirugen då. "den här typen av operationer är prioriterade och vi ser alltid till att lösa dem i tid". Jo eller hur?
Det är lätt att lova runt när man håller tunt och slipper ta ansvar för det man lovar. Jag kan inte klandra koordinatorn, jag klandrar organisationen. Hela den svenska vårdapparaten som inte verkar fungera på något plan. I vintras när jag kom till mottagningen för att träffa sköterskan hade de avbokat min tid. Utan att veta varför. Tack för den. Nu fick jag komma dit ändå, ibland är det bra att ha sköterskans direktnr och uttrycka sin irritation på plats..
Hursom. Nu återstår ett par veckors väntan innan jag skall ringa koordinatorn igen för att se om han kommit fram till en lösning på problemet annars vet i sjutton vad som händer den här hösten. Livet blir inte som man tänkt sig, men man får göra det bästa av det ändå. Irriterad på mig själv som lyssnade på dem från början och vågade tro på vad de sa, Eller, gjorde jag det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar