Jag har en bekännelse. Jag har inte bara varit dålig på att kika in här på väääldig länge, jag har varit riktigt usel på att göra det. Livet händer ni vet. Prioriteringar ändras och det som lågt högt upp hamnar av någon händelse väldigt mycket längre ner på listan över vad som skall göras här och nu. Lite så har det väl varit antar jag. Jag har prioriterat annorlunda och tiden jag tidigare lagt på att uppdatera bloggen har jag lagt på att besvara de mail jag fått från människor som av en eller annan anledning hamnat på min blogg. Det har ju blivit några stycken under åren om man säger så, något jag på riktigt uppskattar.
Däremot bevisar det en sak och det faktumet gör mig både ledsen och irriterad.Vården i det här landet håller på att kollapsa och när det gäller mag/tarmsjukdomar finns det mer än skäligt mycket att förbättra och förändra. Det är inte en läkare som sagt till mig under det gångna året att vården blöder.
Nu har jag fått ett par mail (även de har blivit några stycken under våren och sommarn som gått - vilken sommar förresten!) från läsare som undrar vart jag tagit vägen och efterlyst fler inlägg. Med andra ord tänkte jag tänkte jag att jag ska försöka göra några uppdateringar här.
Däremot bevisar det en sak och det faktumet gör mig både ledsen och irriterad.Vården i det här landet håller på att kollapsa och när det gäller mag/tarmsjukdomar finns det mer än skäligt mycket att förbättra och förändra. Det är inte en läkare som sagt till mig under det gångna året att vården blöder.
Nu har jag fått ett par mail (även de har blivit några stycken under våren och sommarn som gått - vilken sommar förresten!) från läsare som undrar vart jag tagit vägen och efterlyst fler inlägg. Med andra ord tänkte jag tänkte jag att jag ska försöka göra några uppdateringar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar