Ok, idag fick jag lite inspiration till att skriva igen. Haft några dagar då morgonarna varit mer än hemska, men förmiddagarna utvecklats till att bli ganska bra trots allt.
De där hemska morgonarna har resulterat i att jag fått tömt tarmen bättre till följd av denna fruktansvärda intervallartade buksmärta som plågat mig i timmar innan jag lyckats göra mig av med skiten. Alltid roligt när man får lite "lön för mödan" efter allt jox man håller på med.
Det finns dock en baksida med det här. Man vänjer sig snabbt vid en förändrad situation. Till följd av att må lite bättre under några dagar igonerar man lätt kroppen signaler och det är de signalerna som för mig är så viktiga att lyssna till. Ignorera innebär dubbelt tillbaks av det negativa. Smärtan. När det gått sådär långt är det försent att göra något åt. En hårfin gräns med andra ord. Lika fort som man vänjer sig vid att få må lite bättre, lika snart blir man neddragen på jorden igen och inser att man fortfarande lever i samma verklighet. Det går inte att ignorera sin kropp på det där viset. Tro att man funkar normalt när man inte gör det. Det blir bakslag gång på gång och det är något ja borde lärt mig vid det här laget. Egentligen har jag väl det också. Det är bara det att önskan om att få må lite bättre på sikt, att få fungera lite mer normalt, är så förbaskat stor.
Hur som helst. Jag är i alla fall nöjd med det jag åstadkommit under de timmar då jag mått som bäst. Får jag sköta mig som jag vill och behöver mår jag ju som allra bäst och kan få mest ut av min dag. Om denna trådfina balans rubbas blir vardagen en annan femma där allt handlar om att ta sig igenom och stå ut. Senaste veckan har solen visat sig från sin bästa sida, temperaturen har varit till min fördel (varmare än normalt jag mår så mycket bättre i värmen! Mindre värk, mindre spänningar.. mer välmående i det stora hela!) vi har kommit ut och fått cyklat en del (jag älskar att cykla!) vilket inneburit att jag rört mig på ett sätt som gynnar mig, vi har pysslat i trädgården och äntligen ÄNTLIGEN bestämt vilken färg vi skall måla vårt hus i. Idag började vi projektet med att måla och de timmar jag hade på min sida la jag på just det. Målning. Så gött att se huset förvandlas från sunkigt dassblått till fräscht och betydligt modernare mörkgrått. Jag är nöjd med min dag. Att lillan dessutom visat sig från sin bästa sida idag och hjälpt mig måla med vattenfärger på fasaden det tackar jag min glada själ för! Tänk vad vissa saker kan bli enkla när de bara flyter med... på... inte emot. Förra helgen fick jag äntligen klippt hundarna igen (ångestprojekt som fallit efter pga rådande omständigheter) och även det var en tung sten som lyftes från axlarna. Nu har jag några veckor innan det är dags att brottas med det igen.
Det var ett tag sedan jag kände mig så här nöjd med något jag åstadkommit. Känslan är så skön! Sommaren är definitivt min årstid. Nu har den visat sig lite väl tidigt i år och de senaste dagarna har inte direkt bjudit på sommartemperaturer, men solen har i alla fall varit framme. Bara en sån sak. Att kunna göra yoga ute istället för inne, att kunna sväva bort i rabatterna och släppa tankarna vid gräsklipparen. Det är en rätt skön känsla det med. Sommaren. Jag säger bara det. Sommaren :)
De där hemska morgonarna har resulterat i att jag fått tömt tarmen bättre till följd av denna fruktansvärda intervallartade buksmärta som plågat mig i timmar innan jag lyckats göra mig av med skiten. Alltid roligt när man får lite "lön för mödan" efter allt jox man håller på med.
Det finns dock en baksida med det här. Man vänjer sig snabbt vid en förändrad situation. Till följd av att må lite bättre under några dagar igonerar man lätt kroppen signaler och det är de signalerna som för mig är så viktiga att lyssna till. Ignorera innebär dubbelt tillbaks av det negativa. Smärtan. När det gått sådär långt är det försent att göra något åt. En hårfin gräns med andra ord. Lika fort som man vänjer sig vid att få må lite bättre, lika snart blir man neddragen på jorden igen och inser att man fortfarande lever i samma verklighet. Det går inte att ignorera sin kropp på det där viset. Tro att man funkar normalt när man inte gör det. Det blir bakslag gång på gång och det är något ja borde lärt mig vid det här laget. Egentligen har jag väl det också. Det är bara det att önskan om att få må lite bättre på sikt, att få fungera lite mer normalt, är så förbaskat stor.
Hur som helst. Jag är i alla fall nöjd med det jag åstadkommit under de timmar då jag mått som bäst. Får jag sköta mig som jag vill och behöver mår jag ju som allra bäst och kan få mest ut av min dag. Om denna trådfina balans rubbas blir vardagen en annan femma där allt handlar om att ta sig igenom och stå ut. Senaste veckan har solen visat sig från sin bästa sida, temperaturen har varit till min fördel (varmare än normalt jag mår så mycket bättre i värmen! Mindre värk, mindre spänningar.. mer välmående i det stora hela!) vi har kommit ut och fått cyklat en del (jag älskar att cykla!) vilket inneburit att jag rört mig på ett sätt som gynnar mig, vi har pysslat i trädgården och äntligen ÄNTLIGEN bestämt vilken färg vi skall måla vårt hus i. Idag började vi projektet med att måla och de timmar jag hade på min sida la jag på just det. Målning. Så gött att se huset förvandlas från sunkigt dassblått till fräscht och betydligt modernare mörkgrått. Jag är nöjd med min dag. Att lillan dessutom visat sig från sin bästa sida idag och hjälpt mig måla med vattenfärger på fasaden det tackar jag min glada själ för! Tänk vad vissa saker kan bli enkla när de bara flyter med... på... inte emot. Förra helgen fick jag äntligen klippt hundarna igen (ångestprojekt som fallit efter pga rådande omständigheter) och även det var en tung sten som lyftes från axlarna. Nu har jag några veckor innan det är dags att brottas med det igen.
Det var ett tag sedan jag kände mig så här nöjd med något jag åstadkommit. Känslan är så skön! Sommaren är definitivt min årstid. Nu har den visat sig lite väl tidigt i år och de senaste dagarna har inte direkt bjudit på sommartemperaturer, men solen har i alla fall varit framme. Bara en sån sak. Att kunna göra yoga ute istället för inne, att kunna sväva bort i rabatterna och släppa tankarna vid gräsklipparen. Det är en rätt skön känsla det med. Sommaren. Jag säger bara det. Sommaren :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar