Är det inte det ena... så är det sannerligen det andra :(
Den här veckan har verkligen inte börjat bra. Inte alls. Den där smärtan i ändan som jag fick har bara blivit värre och inget jag testat har inte hjäpt. Inte ett skit. Trodde det skulle lindra tillräckligt med de krämer, suppar och kyla som jag haft att tillgå här hemma, inte minst i kombo med aloe vera blad. Tydligen räckte det inte den här gången.
Imorse beslutade jag mig alltså att ringa 1177 för att fråga dem. Fattar inte varför jag ringde. Någon dum föreställning om att de (som aldrig kan något) skulle kunna hjälpa till att guida mig rätt. Det vill säga tala om ifall jag skulle bry mig om vårdcentralen eller åka direkt och sätta mig på akuten. Självfallet föreslog de vårdcentralen. Att jag skulle ringa. Sagt och gjort. Efter mycket bollande med sköterskan där (ja, det var en jäkla massans bollande) kom hon fram till att det kanske var bäst att jag kom in så en läkare fick kika. Första förslaget låg vid att skriva en egenremiss till kirurgen. Egenremiss? Det tar ju månader?! De har verkligen ingen koll, de som jobbar inom vården. Det här kändes liksom lite mer akut än så.
Alltså tog jag mig in till vårdventralen och trots att jag var där när de öppnade fick jag vänta två timmar på min tur. Underbart. Not. Engagera barnvakt och trassel för makens jobb. Usch, hatar att känna mig som ett problem. Läkaren hade inga problem att förstå att jag hade ont i alla fall. Det var precis vad jag själv googlat mig fram till, det vill säga att hematom som uppstått. Hon skrev en remiss till kirurgen och förordade mig att åka idag eller imorgon och låta dem skära upp. Lät ju fantastiskt kul. Har sett videos på hur det går till och känner mig inte jättelockad måste jag erkänna... så jag drar på det. Tills imorgon. Idag tar jag värktabletter och lokalbedövning och hoppas överleva på det. På att mirakel skall ske inatt och att jag slipper åka in imorgon, men den chansen är väl rätt liten. Suck.
Den här veckan har verkligen inte börjat bra. Inte alls. Den där smärtan i ändan som jag fick har bara blivit värre och inget jag testat har inte hjäpt. Inte ett skit. Trodde det skulle lindra tillräckligt med de krämer, suppar och kyla som jag haft att tillgå här hemma, inte minst i kombo med aloe vera blad. Tydligen räckte det inte den här gången.
Imorse beslutade jag mig alltså att ringa 1177 för att fråga dem. Fattar inte varför jag ringde. Någon dum föreställning om att de (som aldrig kan något) skulle kunna hjälpa till att guida mig rätt. Det vill säga tala om ifall jag skulle bry mig om vårdcentralen eller åka direkt och sätta mig på akuten. Självfallet föreslog de vårdcentralen. Att jag skulle ringa. Sagt och gjort. Efter mycket bollande med sköterskan där (ja, det var en jäkla massans bollande) kom hon fram till att det kanske var bäst att jag kom in så en läkare fick kika. Första förslaget låg vid att skriva en egenremiss till kirurgen. Egenremiss? Det tar ju månader?! De har verkligen ingen koll, de som jobbar inom vården. Det här kändes liksom lite mer akut än så.
Alltså tog jag mig in till vårdventralen och trots att jag var där när de öppnade fick jag vänta två timmar på min tur. Underbart. Not. Engagera barnvakt och trassel för makens jobb. Usch, hatar att känna mig som ett problem. Läkaren hade inga problem att förstå att jag hade ont i alla fall. Det var precis vad jag själv googlat mig fram till, det vill säga att hematom som uppstått. Hon skrev en remiss till kirurgen och förordade mig att åka idag eller imorgon och låta dem skära upp. Lät ju fantastiskt kul. Har sett videos på hur det går till och känner mig inte jättelockad måste jag erkänna... så jag drar på det. Tills imorgon. Idag tar jag värktabletter och lokalbedövning och hoppas överleva på det. På att mirakel skall ske inatt och att jag slipper åka in imorgon, men den chansen är väl rätt liten. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar