Haft en jobbig dag idag. Inte nog med att magen trilskats med mig lite sådär lagom extra dagen till ära. Jag skulle ju iväg till frissan och snagga till kalufsen idag och hade hoppats på lite lugn i tarmen, men icke. Som dömt att misslyckas såklart - men jag hade ju inte räknat med att vara utan vatten hela dagen till råga på allt.
Att vara utan vatten när man mår bra och inte har problem med tarmen är nog så jobbigt. Jag lider verkligen med dem som inte har tillgång till färskt vatten på daglig basis (ja, jag vet vad jag pratar om, jag har trots allt varit i Indien och det vi tar förgivet här, det är lyxvara där.. ) men det gör det inte lättare att acceptera när vattnet väl försvinner här hos oss. Man tar det lätt förgivet det där att när man vrider på kranen rinner vattnet. När det inte gör det.. . tja, man blir ganska handikappad. Irriterad också för den delen. Min stubin är inte vidare lång vad gäller det där. Blir så förbannat låst när jag inte får mitt vatten och idag var det verkligen borta hela dagen. Från ca åtta på morgonen till tre, halv fyra på eftermiddagen. Som sagt, man blir så handikappad. Plötsligt inser man att man använder vatten till allt. Inte bara till att dricka, diska och spola i toaletten.
Lillfia har varit rätt gnällig idag också. Eller ja, gnällig och gnällig men hon har bestämt sig för att matstrejka och att det enda som duger är att stå och rycka i nyckeln som sitter i altandörren. Det vore väl en sak om hon nådde den själv, om hon kunde stå själv eller om hon nöjde sig med en liten stund där.. men icke. En liten stund blir lätt en timme och hon kan vare sig stå där själv eller når upp till låset. Då brister humöret direkt och jag får smaka på något som jag, om jag får säga det själv, är värre än min egen medicin!
Till frissan kom jag i alla fall och buskaget på huvudet är ansat. Nu är det bara att förbereda magen på en påskhelg full av fel mattider och sånt som magen normalt inte tycker om.
Att vara utan vatten när man mår bra och inte har problem med tarmen är nog så jobbigt. Jag lider verkligen med dem som inte har tillgång till färskt vatten på daglig basis (ja, jag vet vad jag pratar om, jag har trots allt varit i Indien och det vi tar förgivet här, det är lyxvara där.. ) men det gör det inte lättare att acceptera när vattnet väl försvinner här hos oss. Man tar det lätt förgivet det där att när man vrider på kranen rinner vattnet. När det inte gör det.. . tja, man blir ganska handikappad. Irriterad också för den delen. Min stubin är inte vidare lång vad gäller det där. Blir så förbannat låst när jag inte får mitt vatten och idag var det verkligen borta hela dagen. Från ca åtta på morgonen till tre, halv fyra på eftermiddagen. Som sagt, man blir så handikappad. Plötsligt inser man att man använder vatten till allt. Inte bara till att dricka, diska och spola i toaletten.
Lillfia har varit rätt gnällig idag också. Eller ja, gnällig och gnällig men hon har bestämt sig för att matstrejka och att det enda som duger är att stå och rycka i nyckeln som sitter i altandörren. Det vore väl en sak om hon nådde den själv, om hon kunde stå själv eller om hon nöjde sig med en liten stund där.. men icke. En liten stund blir lätt en timme och hon kan vare sig stå där själv eller når upp till låset. Då brister humöret direkt och jag får smaka på något som jag, om jag får säga det själv, är värre än min egen medicin!
Till frissan kom jag i alla fall och buskaget på huvudet är ansat. Nu är det bara att förbereda magen på en påskhelg full av fel mattider och sånt som magen normalt inte tycker om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar