Det här blir ett skitigt inlägg. Men.. det är ju lite det den här bloggen handlar om så jag tänker inte be om ursäkt för mig. Snarare be känslomagade personer att sluta läsa här - eller något i den stilen. Nåja, så illa blir det inte. Men lite skitprat är svårt att komma ifrån när det är just det ämnet jag tänker behandla idag.
Det stora har nämligen hänt! En vecka (precis idag) efter operationen med nervstimulatorn så har jag faktiskt gått på dass. Ganska rejält dessutom! Japp! UTAN mina resulax, relaxit och allt det andra. Tog mina tarmslim igår, men bara två stycken innan jag la mig. En påse movicol till frukosten och sen bestämde vi oss för att (trots sprängvärken i buken och den stooora uppblåsta gravid-look-a-like-magen) gå en morgonpromenad med vovvarna. Gjorde nog susen. Hade världens förlossningsvärkar under halva delen av promenaden men sen kom de såna där "Hugg" som gjorde att jag insåg att jag faktiskt måste på dass NU. Inte så mycket till förvarning med andra ord. Var bara att knata hemåt fortast möjligt. Inte så lätt när man inte får lov att vare sig springa eller anstränga sig nåt vidare.
Fick rusa in på dass utan att dra av vare sig kläder eller skor och gud vilken pers det var! Efter något som kändes som hemska värkar, flimmer för ögonen, huvudvärk, illamående.. fick jag ur mig en del (mest hittils!) och vilken känsla det var! Att gå på dass.. bara sådär! Men denna värk? Detta illamående? Tagit ipren för mensvärken som bara bli värre o värre men de andra magsmärtorna tar den ju inte. Fick ta en resulax efter den där persen, det sitter fortfarande kvar och fick ur mig en hel del gojja med hjälp av den också. Nu sitter jag i valet och kvalet över om jag skall ta en till eller försöka låta bli. Magen spränger som fan så det är inte ett helt lätt beslut. mår illa,..
Fortsättning följer.. men hittils idag ett medel.. bara en sån sak. Eventuellt blir det två men jämfört med sex, vad är väl det? En droppe i havet. Jag hoppas bara jag skall slippa denna tokvärk som för tillfället är värre än vanligt och denna gravidmage som bara verkar växa för var gång jag går på dass. Trycket? Ingavinationen, jag tror de spelar en stor roll i det här..
Det stora har nämligen hänt! En vecka (precis idag) efter operationen med nervstimulatorn så har jag faktiskt gått på dass. Ganska rejält dessutom! Japp! UTAN mina resulax, relaxit och allt det andra. Tog mina tarmslim igår, men bara två stycken innan jag la mig. En påse movicol till frukosten och sen bestämde vi oss för att (trots sprängvärken i buken och den stooora uppblåsta gravid-look-a-like-magen) gå en morgonpromenad med vovvarna. Gjorde nog susen. Hade världens förlossningsvärkar under halva delen av promenaden men sen kom de såna där "Hugg" som gjorde att jag insåg att jag faktiskt måste på dass NU. Inte så mycket till förvarning med andra ord. Var bara att knata hemåt fortast möjligt. Inte så lätt när man inte får lov att vare sig springa eller anstränga sig nåt vidare.
Fick rusa in på dass utan att dra av vare sig kläder eller skor och gud vilken pers det var! Efter något som kändes som hemska värkar, flimmer för ögonen, huvudvärk, illamående.. fick jag ur mig en del (mest hittils!) och vilken känsla det var! Att gå på dass.. bara sådär! Men denna värk? Detta illamående? Tagit ipren för mensvärken som bara bli värre o värre men de andra magsmärtorna tar den ju inte. Fick ta en resulax efter den där persen, det sitter fortfarande kvar och fick ur mig en hel del gojja med hjälp av den också. Nu sitter jag i valet och kvalet över om jag skall ta en till eller försöka låta bli. Magen spränger som fan så det är inte ett helt lätt beslut. mår illa,..
Fortsättning följer.. men hittils idag ett medel.. bara en sån sak. Eventuellt blir det två men jämfört med sex, vad är väl det? En droppe i havet. Jag hoppas bara jag skall slippa denna tokvärk som för tillfället är värre än vanligt och denna gravidmage som bara verkar växa för var gång jag går på dass. Trycket? Ingavinationen, jag tror de spelar en stor roll i det här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar