lördag 16 mars 2013

Ändrade planer...

Det gick åt skogen med planerna igår. Alltså planerna på Göteborgsbesök med käk och konsert tillsammans med svägerskan. Helt åt pipsvängen faktiskt. Ingen av oss mådde prima. Jag med min förbaskade mage (usch, vad jag hatade den igår.. !) som kändes som jag skulle fixa det på förmiddagen och sedan bara blev värre och värre ju längre dagen gick. Min mamma (som alltid vet bäst... jo, faktiskt hon gör ju det.. bara att erkänna) tyckte väl inte jag såg vidare fräck ut när jag satt o lipade i soffan strax efter vår lunchpromenad med världens ångest över hur jag skulle fixa en helkväll i stan och samtidigt så gärna ville ta mig iväg på det där...  hade ju planerat det så förbaskat länge (långt innan operationsdatum blev bestämt) och hade sett fram emot det lika länge.

Alltid lika jävligt när saker o ting inte går som planerat. Lite av ett personligt nederlag faktiskt. Gillar känslan av att ta mig iväg och KLARA av det och samtidigt ha det jävligt kul. Igår var dock inte rätt dag. Det insåg väl både jag och svägerskan då vi ändrade planerna och hakade på gubbarnas grabbkväll istället. Ingen av oss var väl i direkt form att ta oss ner till stan och "slå runt" igår. En myskväll hemma med hemlagade burgare och trevligt sällskap var inte fy skam det heller. Magen kände sig betydlig tryggare i det beslutet och kvällen blev ju något kortare än om vi åkt ner till stan som planerat. Nu kom vi i säng innan vi hade lämnat stan om man ska se det riktigt krasst. Vad är väl en bal på slottet? Surt att missa konserten som jag hade sett fram emot, men jag hoppas det går fler tåg. Det gör det. På ett eller annat sätt. Det blir ju inte alltid som planerat. På gott och ont.

Idag är magen återigen stor, uppblåst och värkande. Tog två tarmslim innan jag la mig igår och hade hoppats på att jag skulle kunna gå på dass rejält idag, men det blev inte riktigt så. Knivhugg i buken och intervallsmärtor tillsammans med en jäkla massa gas ledde tillslut till ett minitoabesök men så mycket mer än så blev det inte. Bara att ta till herr R och hoppas på bättre lycka en annan dag.. 

2 kommentarer:

  1. Det är verkligen skit tråkigt när man måste ställa in för at det alltid handlar om det skit man har i kroppen. Nått jag lärt mig efter mina 15 år nu är att aldrig planera utan ta dagen som den kommer. Det är inte roligt heller men man blir så jädsra besviken då det alltid händer nått när man ska iväg. Å skulle man nu måsta planera så innebär det en veckas planering och verkligen sköta sig så inte sätter fart å jävlas å väl på dagen D är man så slut så man lika väl skulle kunna skita i allt. Men ibland lyckas man å det lever man på LÄNGE!

    Läser febrilt på din blogg hur du har det då ja gi veckan pratat emd tarmsjuksköterskan och det närmar sig mer och mer denna sakrala nervstimulering. Jag är skit rädd! när jag ser hur du mår trots den. Ja ghar ju ingen sjuk tarm utan allt där är friskt men jag har inte signalerna från hjärnan att det ska fungera. så säger det också att alla med läckage har blivit bra men ingen har haft en förstörd ryggrad så det kan inget garantera uhu!! Undrar bara om denna test period, den man får innan det opererar in allt på riktigt så att säga. Att man ska gå med denna dosa på utsidan några veckor och se. Har du också fått gjort det? Å hur var det? När det sa at tman inte skulle få duscha ens på några veckor kände jag att redan där komme rjag hamna i nån madrasserad säng med spännbälten Haha!!! Läckage både bak och fram och inte få duscha liksom uhu!!

    Hoppas verkligen även du kommer få komma iväg och ha en röj kväll snart för det behöver man mellan varven för att orka med.

    En fortsatt trevlig helg på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet.. att planera innebär ofta risken att det skiter sig i slutändan och att man mår fan när dagen D kommer. Brukar försöka köra på ändå eftersom jag, precis som du säger, kan leva länge på det - men ibland håller det helt enkelt inte. Vissa saker måste man ju planera och det är oftast såna saker man inte kan ställa in (sjukbesök i sthlm bla... ) för de är så få chanser man har att få till de här tillfällena och dessa tillfällen mår man garanterat apa... försöker ta dagen som den kommer så gott jag kan, men kan ändå inte göra det utan denna satans planering eftersom jag hela tiden måste planera in min tarm för att överleva dagen utan att krevera.

      Skit att det sket sig den här gången.. älskar musik. Gör mig glad. Såg fram emot konsert med Stiftelsen. Men men, det går fler tåg. Förhoppningsvis när jag en dag mår lite bättre och kan få ut mer av det, slippa denna smärtångest.

      Har de bestämt att du skall genomgå sakral nervstimulering nu? Vart skall du göra den? Vad heter läkaren? Det stämmer som de säger att de flesta med läckageproblem blir hjälpta av sns. Indikationen förstoppning är mer komplex eftersom den kan bero på så många olika orsaker och yttra sig på många olika sätt. Förstoppning innebär ju allt från att vara kroniskt hård i magen till att tarmarna inte arbetar som de ska till någon form av mekaniskt eller fysiskt hinder i tarmen.

      Är nerverna i ryggraden påverkade också? Vad jag menar är ju att det är nerverna man vill åt.. det är dem man stimulerar med sns. Sakralnerverna närmare bestämt. Nedre delen av ryggraden. Oftast vid kotorna S3-S4.

      Testperioden går lättare än man tror när man hör allt man inte får göra. Man kommer på sätt att lösa det... hade själv panik över duschgrejen. En testperiod pågår ju oftast tre veckor o att inte duscha på så lång tid gav mig verkligen panik! Jag löste det genom att köpa en "duschslang" (flexibel, lång) som jag kunde sätta på kranen (handfatet) och använda för hårtvätt och för att tvätta de övre delarna. Ställde mig i duschen för att tvätta de nedre men var noga med att aldrig böja ryggen. Man får använda benen mkt.. sladden (elektroden) är ju mkt känsligare för förflyttning under testet än under implantationen eftersom sladden sticker ut ur kroppen. Den är ju liksom bara fastsatt med tejp och alltså ganska känslig för rörelse. Min elektrod (tror jag) flyttade sig mot slutet av testperioden vilket gjorde att effekten jag hade i början av testet avtog mot slutet.

      Jag har skrivit en del om det här på bloggen (kolla maj 2011 tror jag det var?) där finns även bilder på hur det såg ut om du är intresserad av att veta.

      Ett test är iaf reversibelt och funkar det inte får du ju ganska bra koll på det direkt. De ser ju om nerverna funkar eller inte. Jag tycker definitivt att du skall testa.. annars tror jag du kommer ångra dig genom att du inte vet. Många blir hjälpta och det finns en sak värre än att veta: att inte veta.

      Man lär sig använda fötter o tår till att plocka upp saker fr golvet i alla fall ;-)

      Har du fler frågor är det bara o fråga på! Jag gör mitt bästa för att svara. Kan ju bara svara utifrån min egen situation, men kanske kan det vara till någon hjälp. Rent smärtmässigt är det ingen fara. Visst känns det lite precis när de sticker ner (om du inte är sövd vill säga, det var inte jag under testop) och testar nerverna och vart elektroden ger bäst effekt och sen direkt efter men man vänjer sig väldigt snabbt.





      Radera