Det blev några dagars uppehåll här på bloggen då vi åkte till Stockholm igen. Missade att ta med dator och hade ändå inte haft tid med något bloggande när vi var där så... tja, vad gör man? Har ju inte direkt någon modern mobil som går att blogga från heller, utan min hör till de lite mer antika sakerna som går att ringa och sms:a med men inte så mycket mer. En vanlig, hederlig telefon med andra ord.
Hur gick det då? Tja... vad ska man säga... Läkarbesöket gav inte så mycket då min läkare missat att han hade mottagning när han bestämt att vi skulle träffas och för att lösa det på bästa sätt fick klämma in mig mellan två bokade patienter. Med andra ord fick vi inte sagt så mycket. Han hade inte mina journaler framme och var rätt virrig den här gången ärligt talat. Tog ner både mig o maken rejält det där. Man lägger så mycket förhoppning och förväntan på de här besöken eftersom min läkare i Stockhom hör till de få läkare som faktiskt förstår sig på mig. Tja, så gott man nu kan. Han går att prata med och han är normalt sett väldigt vettig. Den här gången var han mest bara stressad. Tyvärr. Det var otroligt tråkigt.
Undersökningarna däremot blev ju gjorda enligt plan. Ingen av dem var vidare trevlig, men det visste jag ju redan. Med tanke på förutsättningarna vi hade på vägen upp gick det över förväntan att resa dit och även undersökningsdagen började på bästa sätt rent tarmmässigt. Fick ur mig en hel del gojja inför besöket vilket var KANON. Fick självfallet använda mig av mina medel trots att jag lyckades tömma ur mig en del på egen hand (mild kolera?! ;-) även om jag blivit bannad från att göra det. Åker inte iväg när magen är käpprätt åt skogen och jag vet att den bara blir värre under dagen när den dessutom skall proppas full med kontrast från alla tänkbara håll.
Manometrin gick väl rätt bra förutom att de hade problem att få dit "sonden". Ja, just det, den man kör upp fel väg. Den ville liksom inte upp dit den skulle och det var en hel del mäck att få den på någorlunda plats. Vad mätningen visade vet jag ju inte än. Gjorde en med sns på och en av. Defekografin var HEMSK. Att dricka en halv liter barium är inge vidare. Ja, någon form av barium är det ju de använder sig av. Smakade apa och jag var nära att spy redan där. Men.. det gick det med. Att få upp medlet i arslet var värre. FY FAN vad ont det gjorde! Grinade nästan. Dock var det inte lika mycket kontrast som i göteborg och jag fick inte hålla på att rulla runt och vrida mig utan genast inta den där toapositionen och tömma ut skiten på en gång. Det rann ut förvånansvärt lätt, på tre försök - inte normalt för att vara jag! Däremot såg de den här invaginationen utan minsta problem och den sträckte sig som tidigare hela vägen. Nu återstår bedömning, granskning och jämförelse med tidigare defekografier... sen kommer väl nån form av dom? Vad den nu visar. Jag borde vara med på den där genomgången... men, jag är ju "bara" patient och det är ju inget viktigare än min framtid som diskuteras så naturligtvis får jag inte det. Jag får domen som de ger mig utan att jag själv är med och hör deras resonemang. Inte helt rättvist kan jag tycka.
Hur gick det då? Tja... vad ska man säga... Läkarbesöket gav inte så mycket då min läkare missat att han hade mottagning när han bestämt att vi skulle träffas och för att lösa det på bästa sätt fick klämma in mig mellan två bokade patienter. Med andra ord fick vi inte sagt så mycket. Han hade inte mina journaler framme och var rätt virrig den här gången ärligt talat. Tog ner både mig o maken rejält det där. Man lägger så mycket förhoppning och förväntan på de här besöken eftersom min läkare i Stockhom hör till de få läkare som faktiskt förstår sig på mig. Tja, så gott man nu kan. Han går att prata med och han är normalt sett väldigt vettig. Den här gången var han mest bara stressad. Tyvärr. Det var otroligt tråkigt.
Undersökningarna däremot blev ju gjorda enligt plan. Ingen av dem var vidare trevlig, men det visste jag ju redan. Med tanke på förutsättningarna vi hade på vägen upp gick det över förväntan att resa dit och även undersökningsdagen började på bästa sätt rent tarmmässigt. Fick ur mig en hel del gojja inför besöket vilket var KANON. Fick självfallet använda mig av mina medel trots att jag lyckades tömma ur mig en del på egen hand (mild kolera?! ;-) även om jag blivit bannad från att göra det. Åker inte iväg när magen är käpprätt åt skogen och jag vet att den bara blir värre under dagen när den dessutom skall proppas full med kontrast från alla tänkbara håll.
Manometrin gick väl rätt bra förutom att de hade problem att få dit "sonden". Ja, just det, den man kör upp fel väg. Den ville liksom inte upp dit den skulle och det var en hel del mäck att få den på någorlunda plats. Vad mätningen visade vet jag ju inte än. Gjorde en med sns på och en av. Defekografin var HEMSK. Att dricka en halv liter barium är inge vidare. Ja, någon form av barium är det ju de använder sig av. Smakade apa och jag var nära att spy redan där. Men.. det gick det med. Att få upp medlet i arslet var värre. FY FAN vad ont det gjorde! Grinade nästan. Dock var det inte lika mycket kontrast som i göteborg och jag fick inte hålla på att rulla runt och vrida mig utan genast inta den där toapositionen och tömma ut skiten på en gång. Det rann ut förvånansvärt lätt, på tre försök - inte normalt för att vara jag! Däremot såg de den här invaginationen utan minsta problem och den sträckte sig som tidigare hela vägen. Nu återstår bedömning, granskning och jämförelse med tidigare defekografier... sen kommer väl nån form av dom? Vad den nu visar. Jag borde vara med på den där genomgången... men, jag är ju "bara" patient och det är ju inget viktigare än min framtid som diskuteras så naturligtvis får jag inte det. Jag får domen som de ger mig utan att jag själv är med och hör deras resonemang. Inte helt rättvist kan jag tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar