Bajsförlossning

Nu är jag inte rumsren. Jag vet. Sådär ska man inte skriva. Men... jag gör det ändå! Man blir lite smått okänslig av allt sånt här. Det där som en gång var tabu, det är liksom vardagsmat för oss nuför tiden. Sjukt? Jo, det är väl det. På gott och ont. 

Bytte som bekant program häromdagen. La ner inolaxolen. Det gjorde jag rätt i! Fy fan vad det var stopp i magen .Sån värk! Även om jag fick ur mig en del igår var det inte tillräckligt på långa vägar och jag hade ett mindre helvete med magen under eftermiddagen och kvällen. Fy. 

Hur som helst. Mensen kom inatt igen. Så fick jag bekräftelse på att jag (återigen) känner min kropp ganska väl.. dessa blemmor.. denna svullnad i hela kroppen och framför allt buken då...  som ett brev på posten. Ett lite mindre välkommet sådant. Hej ipren! 

Efter promenaden idag fick jag i alla fall en liten belöning. Om man nu kan kalla det så? En stor belöning i min värld. Jag kunde gå på dass! Utan cykel! Utan medel! Ja, bara sådär. Hugg i magen o där kom det. Inte så lätt som det låter här, men det kom en del i alla fall. Två omgångar dessutom. Mer än jag klämt ur mig på hela veckan. Nästan lite chockartat att se allt det där i dasset. Jises moder Maria eller något i den stilen. Eftersom det satt kvar tog jag två medel till.. o lika mycket kom ut IGEN. Tro fan man har ont i magen när man går omkring med flera ton skit i tarmen. Fy fan. Smått förgiftad kanske?

Påskafton var i alla fall mycket trevlig i sällskap av de nära och kära. God mat, för mycket mat, många skratt...  ja, som det ska vara helt enkelt!