Nåt i den stilen. Att man ens orkar bry sig längre. Först alla dessa urkassa deltävlingar som bara gör att man blir förbannad och undrar varför man ens brydde sig om att kolla på skiten. Svaret är väl som vanligt att det är kul att ha något att störa sig på, nåt att prata om, något att bli irriterad över. Som om att det inte fanns nog av den varan utan Melodifestivalen. Det finns det. Ändå väljer man att se den.
Kan hända beror det på att utbudet av bra skit på tv är = noll just nu. Kikar i tv tablån så gott som varenda kväll och blir lika besviken varje gång. Det går ju för fasiken bara massa skit! Då blir det att välja mellan pest och kolera. De få timmar man faktiskt lägger framför tv:n. Hu. Tacka vet jag "gamla goda tiden" då det faktiskt gick att se en film vid nio. En fillm som dessutom inte var tjugo år gammal och som redan gått i repris en sisådär femtioelva gånger. Som man sett både fram och baklänges. Får tacka min make som snappat upp de där härliga naturfilmerna som i alla fall är värda att se. BBC kan sin skit. I alla fall när det gäller dokumentärfilmer.
Nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om. La ju, som vanligt (det är tradition i den här familjen, liksom i så många andra - men man kan ju fråga sig varför?) kvällen framför just Melodifestivalen igår och blev bara så sjukt irriterad. Robin Stjärnberg? Va fan hände? Det fanns två bidrag som jag kunde tänka mig som vinnare. Raffe och Yohio. De hade nog haft en chans internationellt i alla fall. Jag inbillar mig det. Raffe för att det var den bästa låtern (i min mening) och Yohio för att han är tillräckligt konstig för att kunna slå. Att han dessutom kan sjunga är ju inte direkt till hans nackdel. Men Robin? Nää. Jag förstår inte. Men å andra sidan. Jag o Björkman har väl inte haft samma smak någonsin så varför skulle vi ha det nu?
Kan hända beror det på att utbudet av bra skit på tv är = noll just nu. Kikar i tv tablån så gott som varenda kväll och blir lika besviken varje gång. Det går ju för fasiken bara massa skit! Då blir det att välja mellan pest och kolera. De få timmar man faktiskt lägger framför tv:n. Hu. Tacka vet jag "gamla goda tiden" då det faktiskt gick att se en film vid nio. En fillm som dessutom inte var tjugo år gammal och som redan gått i repris en sisådär femtioelva gånger. Som man sett både fram och baklänges. Får tacka min make som snappat upp de där härliga naturfilmerna som i alla fall är värda att se. BBC kan sin skit. I alla fall när det gäller dokumentärfilmer.
Nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om. La ju, som vanligt (det är tradition i den här familjen, liksom i så många andra - men man kan ju fråga sig varför?) kvällen framför just Melodifestivalen igår och blev bara så sjukt irriterad. Robin Stjärnberg? Va fan hände? Det fanns två bidrag som jag kunde tänka mig som vinnare. Raffe och Yohio. De hade nog haft en chans internationellt i alla fall. Jag inbillar mig det. Raffe för att det var den bästa låtern (i min mening) och Yohio för att han är tillräckligt konstig för att kunna slå. Att han dessutom kan sjunga är ju inte direkt till hans nackdel. Men Robin? Nää. Jag förstår inte. Men å andra sidan. Jag o Björkman har väl inte haft samma smak någonsin så varför skulle vi ha det nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar