Idag, under dagen, har jag haft en något bättre dag. Efter mycket cykelkämpande och magtrixande (fötterna i högläge, krysta som jag inte ska göra, konstiga ställningar på dass, mina resulax osv osv) bestämde sig faktiskt tarmen för att samarbeta lite med mig. Testade lite av den där "syringebulben" som jag fick av kirurgen på huddinge, men återigen samma resultat: vattnet fastnade och backade upp i tarmen. Resultat? Kramp! Som tur var (händer SÄLLAN) fick jag maghugg och kände mig magsjuk så jag rusade in på dass och tack gubben i himlen eller vem man nu ska tacka (peristaltiken?) för detta ovanliga samarbete.. jag fick ur mig vattnet och lite till med det. Efter den persen blev magen mycket lugnare. Gud så skönt!
Proppade i mig R37 (homeopatiska magdroppar mot bla kolik och gassmärtor) i flera omgångar, både före, efter och mellan måltiderna och jag tror faktiskt att den hjälpte mig lite. Hade inte lika ont. Däremot kom smärtan tillbaks (följt av denna ballong till mage) direkt efter maten. Var väl bara att vänta. Man skall inte hoppas på för mycket. Skall villigt erkänna att jag gjorde det idag. Hoppades på för mycket. Det är så lätt hänt.
Nåja, två medel senare fick jag ur mig ännu mer gojja, men dessvärre svullnade magen upp i ungefär samma omfattning. Summa summarum: lika stor mage, lite mindre skit i men lite mer luft som spänner ut... tja, same same but different. Värken består. Jag får vara glad över den lilla frist jag fick under dagen och att middagen hos mamma gick bra. Var trevligt att träffa brorsan och mina små brorsöner och det var roligt att Olivia för en gångs skull inte lipade när hon såg dem även om läppen darrade och gråten inte var långt bort. Den kom aldrig. Hon verkade har rätt skoj tillslut. Bara en sån sak!
Proppade i mig R37 (homeopatiska magdroppar mot bla kolik och gassmärtor) i flera omgångar, både före, efter och mellan måltiderna och jag tror faktiskt att den hjälpte mig lite. Hade inte lika ont. Däremot kom smärtan tillbaks (följt av denna ballong till mage) direkt efter maten. Var väl bara att vänta. Man skall inte hoppas på för mycket. Skall villigt erkänna att jag gjorde det idag. Hoppades på för mycket. Det är så lätt hänt.
Nåja, två medel senare fick jag ur mig ännu mer gojja, men dessvärre svullnade magen upp i ungefär samma omfattning. Summa summarum: lika stor mage, lite mindre skit i men lite mer luft som spänner ut... tja, same same but different. Värken består. Jag får vara glad över den lilla frist jag fick under dagen och att middagen hos mamma gick bra. Var trevligt att träffa brorsan och mina små brorsöner och det var roligt att Olivia för en gångs skull inte lipade när hon såg dem även om läppen darrade och gråten inte var långt bort. Den kom aldrig. Hon verkade har rätt skoj tillslut. Bara en sån sak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar