Idag är det Söndag. Det har gått lite drygt två veckor sedan jag fick min SNS. Sovmorgonen uteblev även denna morgon. Nåja, halv sju var väl ok i den här familjen, men jag hade faktiskt hoppats på lite mer än så. Det var bättre än igår i alla fall. Då var hon halv sex.
Vaknade till en morgon utan vatten. Paniken infinner sig ganska snabbt.. det räcker så gott ändå med alla problem... inget vatten? Mina tankar går direkt till toabesök. Inget vatten, svårt med toabesök, inget att dricak och så vidare och så vidare. Man är bra bortskämd med denna enorma tillgång till vatten som man vant sig vid och så lätt tar för given. Tänk vad känslig man är egentligen. Vatten och el.. man blir ganska sårbar utan dem, även om jag måste erkänna att det är bra att bli påmind om detta ibland. Man ska ju inte ta dem förgivet. Inte någon av dem. Nu är det andra gången det händer på två veckor. Dags att börja bunkra.. köpa hem lite flaskvatten.. ja, såna saker.
Hur som helst. Magvärken var ett faktum igår och är ett faktum idag. Kört mina homeopatdroppar mot kolik och förstoppningsbesvär. Tog väl en sisådär fyra omgångar med femton droppar per gång igår men det hjälpte inte. Idag tog jag dem direkt på morgonen, direkt efter frukost och jag tog en påse movicol efter frukost. Toahuggen har inte kommit än och jag kämpar fortfarande med program ett. Funkar det inte något idag funderar jag allvarligt på att ändra program igen. Fixar inte att gå omkring med den här värken. Å andra sidan fixar jag ju uppenbarligen inte att de andra programmen känts på helt fel ställen de sista dagarna jag använt dem.
Shajt!
Måste må lite bättre snart. Skall till mamma och käka i eftermiddag och just nu känns även det som en pers. Trots att mamma bor mindre än fem minuter bort från oss. Det är sjukt. JA, det är det. Inte att mamma bor nära alltså utan att det skall kännas som en pers att gå bort på middag trots att det inte är nåt avstånd vi talar om och trots att jag kan gå hem i princip när jag vill.
Vaknade till en morgon utan vatten. Paniken infinner sig ganska snabbt.. det räcker så gott ändå med alla problem... inget vatten? Mina tankar går direkt till toabesök. Inget vatten, svårt med toabesök, inget att dricak och så vidare och så vidare. Man är bra bortskämd med denna enorma tillgång till vatten som man vant sig vid och så lätt tar för given. Tänk vad känslig man är egentligen. Vatten och el.. man blir ganska sårbar utan dem, även om jag måste erkänna att det är bra att bli påmind om detta ibland. Man ska ju inte ta dem förgivet. Inte någon av dem. Nu är det andra gången det händer på två veckor. Dags att börja bunkra.. köpa hem lite flaskvatten.. ja, såna saker.
Hur som helst. Magvärken var ett faktum igår och är ett faktum idag. Kört mina homeopatdroppar mot kolik och förstoppningsbesvär. Tog väl en sisådär fyra omgångar med femton droppar per gång igår men det hjälpte inte. Idag tog jag dem direkt på morgonen, direkt efter frukost och jag tog en påse movicol efter frukost. Toahuggen har inte kommit än och jag kämpar fortfarande med program ett. Funkar det inte något idag funderar jag allvarligt på att ändra program igen. Fixar inte att gå omkring med den här värken. Å andra sidan fixar jag ju uppenbarligen inte att de andra programmen känts på helt fel ställen de sista dagarna jag använt dem.
Shajt!
Måste må lite bättre snart. Skall till mamma och käka i eftermiddag och just nu känns även det som en pers. Trots att mamma bor mindre än fem minuter bort från oss. Det är sjukt. JA, det är det. Inte att mamma bor nära alltså utan att det skall kännas som en pers att gå bort på middag trots att det inte är nåt avstånd vi talar om och trots att jag kan gå hem i princip när jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar