Har en arg känsla i kroppen idag. Ja, ARG. Jag blir så förbannad när jag inser hur många vi faktiskt är (eller få men vi syns inte?!) som inte får den hjälp vi har rätt till. Hjälpen som skulle kunna förändra hela vårt liv. Att bli sedda, hörda.. allt det där skulle kunna göra stor skillnad.
Vi är inte män, vi har inte problem med vare sig hjärta, hjärna eller prostata. Vi går att skuffa undan ganska enkelt.. vi är helt enkelt inte intressanta eftersom man inte får en stor guldstjärna i kanten om man lyckas hjälpa oss. Vad är väl en kvinna som inte kan gå på dass? En som inte gör annat än att gå på dass? En som inte klarar av att hålla sig tills hon kan gå på dass? Piss shit nothing i sammanhanget. Den stora fina svenska läkarvården. Den har ingen plats för oss.
Blir vi olyckliga om vi inte kan gå på toa? Blir vi olyckliga om vi inte klarar av att knipa ihop? Mår vi bättre av lite psykoterapi och lite lyckopiller, kan man skuffa oss under mattan o hålla oss tysta då? Om man bara, tillräckligt väl, lyckas få oss att tro att våra problem sitter i hjärnan? Fast man faktiskt vet att så inte är fallet? Det finns ju bevis på både bilder och i text.. men dessa är så lätta att råka "glömma bort" fokusera på det enkla och strunta i det svåra. Är det så samhället ska fungera? Uppenbarligen är det så det fungerar idag.
Jag blir så arg. Vill liksom göra uppror mot hela systemet. Jag vet inte om de behandlingar jag tjatar mig till kommer hjälpa mig. MEN jag vet att så länge ingen gör något kommer jag bara bli sämre och sämre. Vad är då en behandling som inte leder någon vart i jämförelse med att inte testa? Det man inte vet kan man inte heller utesluta.. om läkarna lyssnade lite mer på sina patienter och ägnade lite mindre uppmärksamhet åt svaren på ex ett blodprov (som ändå inte säger ett piss i det långa loppet) kanske vi skulle kommit en bit på vägen? På vägen mot en hållbar lösning. För alla parter. Frågan är om de VILL hitta lösningen?
Gör som de gjorde i Kina. Ge läkarna betalt först när de löser patientens problem. Inte förr. O ge dem inte de patienter de vill ha utan ge dem de patienter som söker hjälp. ALLA kategorier. Inte de som är mest ekonomiskt gynsamma.
Kan man starta en sån grupp tro.. som bråkar för rätten till ett värdigt liv. Hm, man ska ha orken också. Men så länge man inte själv har det är det ju ingen annan som slåss för ens sak heller. Man ligger sig själv närmast. O genom att hjälpa sig själv o enbart då.. kan man även hjälpa andra i samma situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar