Ringde operationskoordinatorn enligt överenskommet igår. Fick inget bra svar. Först sköt de upp telefontiden, gång på gång. Sen ringde hon upp mig. Förklarade att det var på grund av mig de skjutit på tiden. För att få de svar hon behövde. Tyvärr hade inte datumen de föreslagit funkat för folket från Medtronic i Danmark. Alltså hade nya förslag kommit upp. I maj?!! Men då saknades operationssal. Vi skulle alltså behöva höras igen i nästa vecka. Jag bönade och bad.. tidigare datum var inte att diskutera det fanns helt enkelt inte möjlighet att kombinera alla berörda parter och operationssal vid samma tillfälle. Hur svårt kan det vara??
Nämnde att jag haft kontakt med Medtronic själv och att de lovat vara så tillmötesgående som möjligt. Hon tog namn på min kontaktperson och vi bestämde att höras igen på onsdag nästa vecka.
Vid tolvtiden igår fick jag ett samtal. Från operationskoordinatorn. Beskedet slog mig som en blixt från klar himmel. Vi kör 17 maj! Va?? Jaaa! Glädjetjut! Hur kan man vara lycklig över att nån ska in o greja i ryggraden på en? Jag var det.
Hon ville berätta det för mig för att göra min helg lite drägligare. OM hon gjorde! Det gjorde min dag, jag befann mig i ett litet lyckorus. Dessvärre dämpades det lite av andra omständigheter under eftermiddagen, ibland kommer livet ikapp. Glädjeruset byttes mot sorg och tårar. Men jag är övertygad om att detta vänder också. Så länge man kämpar kan man övervinna det mesta. Även det mest otänkbara. Jag har insett en sak under den här tiden och det är att jag är starkare än jag tror. Men jag får inte tillåta mig själv att bli svag. Jag måste se till att hålla huvudet högt. Om jag själv inte tror på mig hur ska någon annan kunna göra det?
Nej, det här ska gå bra. Gör det inte det tar jag upp fighten igen. På nåt nytt område.
Synd bara att det skall vara just i slutet av maj. Min sambo fyller år en 20e och jag hade hoppats på en myshelg och nåt lyxigt restaurangbesök. Misstänker att jag inte kommer vara i form ett par dagar efter ett sånt här ingrepp? Låt oss hoppas att jag har fel och befinner mig i ett lika stort lyckorus som jag hoppas att jag ska göra. Att min mage har bestämt sig att reagera som den ska och att min tarm plötsligt börjar samarbeta. Kan man påverka hjärtan att slå i takt borde man väl för fasen kunna få en tarm att mata framåt utan att hänga upp sig och skapa chajse på linjen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar