Jaha, så var det alltså dags igen. Att skriva avföringsdagbok alltså. Vet inte hur många gånger jag gjort det under de senaste tio åren?? Hm, hur många gånger har jag haft avföring sista två veckorna? Lätt att räkna, det är ju ungefär desamma varje dag. Jag kan ju liksom inte gå på toa normalt så att räkna de tillfällen jag tvingar tarmen att tömma sig ändå.. det är ju ganska enkelt. Dock har de varit fler gånger sista veckan eftersom de här tokdiarréerna inte vill ge sig och då måste jag ju tömma tarmen oftare för att få dem att lämna min arma kropp!!
Undrar vem som sitter med det "spännande jobbet" och går igenom alla dessa formulär? En knäpp tanke bara..
var hos AF idag igen. De var väldigt förstående, jag är nästan lite chockad över hur bra bemött jag har blivit. Jag hade räknat med att bli grillad och ifrågasatt men tydligen tycker de mer synd om mig. Jag vet inte vad det säger om mig, att jag är mer tragisk än jag faktiskt insett själv?! De lider med mig, det är rätt sjukt.. jag bollas fram och tillbaks mellan olika instanser, alla vet att det är fel men ingen kan göra annat än att "tycka synd" om mig? Det hjälper mig liksom inte..
När jag tog upp mina plugg-funderingar med min arbetsförmedlare (handläggare med andra ord) såg hon nästan lite bestört ut. "lilla gumman, ta det lite lugnt inte stressa på så du vet att du kommer ju ha en rehabilitering att tänka på efter den här operationen också och vi vet ju inte om den kommer lyckas.." "ta det lugnt och ta hand om dig.." ? Öhhh.. jag som fått värsta kicken av att bråka järnet med myndigheter och bestämt mig för att jag SKA bli bra. Jag vill inte höra sånt där.
Men hon tyckte det var bra. Väldigt positivt. Hon såg som sagt näst intill chockad ut över mitt förslag, men var väldigt positivt till inriktningen och tyckte att jag ska satsa - men lugt... för jag vet ju inte om jag blir bra.. men där tror de fel, jag har bestämt mig för att jag SKA bli bra kosta vad det kosta villl. Hjälper inte sns kommer jag hitta nåt annat.
Nästa möte blir med AF och försäkringskassan igen.. de tycker inte det är nån idé att tvinga ut mig i arbetsprövning, och jag förmodar att de har rätt. Jag är ju inte fit nånstans. Skulle vara mer av belastning än hjälp både för dem som tvingas ta hand om mig och mig själv. Lika bra att satsa på hälsan först. Bli bra o sen ta tag i att tjäna pengar. Kanske inte helbra, men i alla fall bättre?! Det vore en dröm..
Har fått kallelsen till mitt sjukbesök på Östra nu, inför op. Den 16 mars kl 13. För att vara sjukvård och för att vara VG är det jävligt snabba ryck. Jag måste gjort ett bra intryck ;) - eller var det tvärtom?! Det är inför det besöket jag skall fylla i avföringsdagbok nummer vilken i raden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar