Hormoner och magproblem

De hänger ihop. Inget snack om saken. Hormoner och magproblem alltså. De går hand i hand. Jag mår förvisso piss de flesta dagar och jag lever med mina problem ALLA dagar. Men de förvärras en vecka varje månad i samband med ägglossning. Då härdar jag ut. Jag lever inte jag försöker överleva.

Det gör jag i och för sig alla andra dagar också.. försöker överleva menar jag - MEN dessa dagar är det en ren fight att bara ta sig igenom. Dansen har ju varit positiv för mig. Dels för att jag tvingat mig själv att ta mig iväg. Dels för att det varit roligt och för att magen känts bättre när jag skakat loss.. igår var dock ett stort undantag. Magen var inte på min sida nånstans.. undrade ett tag hur jag skulle överleva kvällen OJ VAD DET VÄRKTE. Kände mig svimfärdig emellanåt. Sprickfärdig. Men jag överlevde. Eloge till mig? Efteråt mådde jag fan, kvällen var en pina.. jag fick inte rätsida på något.. o tvingas äta på detta.. hemskt. Men jag fixade det, jag tog mig iväg och jag är stolt över mig själv för att jag gjorde det. En personlig vinst för min del. Varje sak jag klarar av är en vinst för mig. En timme kan ibland kännas som en evighet.

Försöker jobba med min stress också. Stress gör inte direkt att jag mår bättre. Har kommit ganska långt påväg även om den ibland är svår att hantera. Stress som uppstår i situationer jag inte kan kontrollera med andra ord. Jag försöker tänka klart, ta det lugnt.. andas.. lättare sagt än gjort men att bli medveten om sin egen reaktion gör den lättare att hantera innan den spårar ur totalt. Säger jag nu. Innan det gått åt skogen igen. Men varje litet steg är en vinst. Jag känner mig lugnare. Även då jag mår som sämst. Jag hoppas det kommer hålla i sig.

Idag är fredag. Veckans bästa dag? Hm, nja. Idag känns det inte så. Men jag ska försöka göra det bästa jag kan av den. För min sambo är ju fredag en dag som följs av helg. Jag ska försöka göra den så bra jag bara kan. För oss båda.