Cellprov

Var på sån där cellprovskontroll idag. Sån där där man letar efter cancer i livmodern. Fy fan vad jag hatar det! Hade dessutom lyckat förtränga (lägligt nog.. ehhh..) att jag skulle dit och upptäckte till min förfäran denna krassa nyhet igår kväll. Shit och bananas.

Bara o pallra sig dit imorse med andra ord. Upp ÄNNU tidigare o fy fan vilken värk jag hade i magen (till råga på allt). Inte nog med att jag avskyr den här typen av undersökning (liksom alla andra gynekologiska kontroller) den lyckas liksom alltid komma rätt olägligt. Hade hoppats på lite sömn imorse (alltså, inte nån sovmorgon, men kanske få sova till halv sju istället för fem?) men det var bara att stiga upp när klockan plingade. Naturligtvis sov lillan bättre inatt också (även om det krävdes att hon låg tätt tätt intill mig hela natten) så om tiden hade funnits hade en lite längre morgon i sängen lämpat sig rätt väl..

När jag kom till Gynmottagningen kom nästa blixt från klara himlen. Det var inte bara en barnmorska som skulle in och rota i mitt underliv utan även en allmänläkare som "lärde upp sig till gynekolog". Jo, man tackar ja! Fyyyy! Tycker inte om när det skall in en massa otäcka karlar (smärre överdrift, det var en men det kändes som ett helt pack och fy vad utlämnad man känner sig.. som om det inte vore nog ändå!?) och rota och lära sig på mina intima delar. Fy. Han var klantig dessutom och lyckades få detta att göra mer ont än vad som var nödvändigt. Pep not ganska rejält när han nöp mig på fel ställe. Lyckades med bragden att nästan tuppa av på kuppen. Han svamlade något om att man kan bli yr när man är och rör vid livmoderstappen och att det är helt normalt. Det behöver inte bero på att det gör ont. ELLER SÅ GÖR DET ONT och det är därför man håller på att tuppa av??? :-/ Självkritik tack!