SNS- första dagen efter implantat

Det har nu gått snart ett dygn sedan jag var inne på operation och fick min neurostimulator. Har inte varit ett nådigt dygn sedan dess är jag rädd. Önskar jag kunde säga att det vore annorlunda, men det vore att ta till en rejält lögn - det är inte riktigt min stil.

Inte nog med att de missade att ge mig blodproppsföregbyggande sprutor och ringde mig när vi var nästan hemma och talade om att jag måste lösa ut sju stycken sådana och ta en direkt samt varje dag i en vecka. Väl på apoteket hade de inte dessa sprutor hemma. Apotekarien (som var en väldigt vänlig själ och gjorde sitt bästa för att hjälpa oss) ringde runt till vartenda apotek i vg regionen inklusive Östras eget apotek, men sprutorna fanns inte inne någonstans. Fick alltså ringa sköterskan på kolorektal igen och be om annat recept. Det löste sig som tur var genom att sköterskan fick prata direkt med apotekarien och så fick jag mina sprutor tillslut. Det tog ju "bara" en sisådär en timme extra...  tur man tagit subkutana sprutor förut och vet hr det fungerar. Dessa var dock fippliga små saker, inte alls som sandostatininjektionerna.

De missade även att kolla om jag tömt blåsan ordentligt efter operationen, vilket de sa att de skulle göra innan de skrev ut mig. När jag kom hem kunde jag inte pinka. Tog halva natten innan jag kunde klämma ur mig lite kiss (som dessutom stank descinfektionsmedel. Nice? Många härligheter lagrade i den urinen...) vilket var rätt skrämmande med tanke på att jag druckit LITERVIS med vätska igår eftermiddag. Hinkade i mig en hel kanna med äppledryck, en halv flaska loka och en halvlitersflaska apoteksvatten plus några glas vanligt vatten på det. Hu. Magen sprängde. Relaxiten funkade inte. Sömnen var inte den bästa...

Idag? Magen är åt pipsvängen, tokspränger är stor och rund och stenhård och inget vill komma ut. Väntade till efter frukost i förhoppning om att en reflex skulle komma, men icke.. nu har jag tagit till relaxit och hoppas på det bästa men ännu har inget hänt. Man tror man skall bli bättre och så blir det bakslag på bakslag på bakslag. Men den andra operationen som kirurgen pratade om, den som skulle förbättra den lilla tarmprolapsen hade inte direkt några bra odds. 98% blir sämre efter. Fantastiskt. O den andra, rektopexin, den har som bäst en 50%ig förbättring på dem det fungerar på.. resten blir sämre även där.. fantastiskt. Ändå är en prolapsoperation oundviklig om prolapsen försämras. vad har man då för val annat än att testa detta? Att hela tiden behöva öka mängden klysmor håller ju inte i längden...