Det finns mycket bra att läsa om SNS. Hur det lindrat symtom på allt från kroniskt förstoppning till tömningssvårigheter, slow transit, värk, uppblåsthet, spasmer.. ja, allt sånt där obehag som många av er som hamnar på den här bloggen känner väl till. Flera av studierna visar på mer eller mindre revolutionerande resultat. Man önskar ju klart man vore en av dem?! En av dem som för en gångs skull svarar positivt på något ingrepp eller behandling som man utsätts för. Än så länge har jag inte kommit dit.
Hoppet finns såklart fortfarande, men idag har det varit ett rejält bakslag för min del. Deprimerad! Värk! Magen står ut och gör ont som sjutton. Svårt att andas. Maten får inte plats. Värken vill inte släppa.. tagit till mina sedvanlig medel för att tömma tarmen, ändå ger värken inte med sig. Tja, allt sånt där härligt som jag såg lite som min värsta fasa. Jag hoppas verkligen att detta är något övergående, att jag inte utsatt mig för ännu ett meningslöst ingrepp som inte leder till någon förbättring utan snarare tvärtom. Jag håller alla tummar och tår som jag har. Får bara inte sluta med bakslag igen. Vet ju att alternativen jag har inte är så många att välja bland. De flesta kommer med stora risker och ännu värre biverkningar. Det finns helt enkelt inga bra, säkra metoder för att lösa de problem jag i dagsläget lider av. Dagsläget förresten.. de senaste tio åren?
Usch, känns hemskt att säga det, men det är ju faktiskt sant. De senaste tio åren med den typen av tarmproblem som jag har idag. Innan dess var det fortfarande tarmproblem, men av arten som gick att hantera och de kom i skov. De höll i några månader, år och sen hade jag en liten frist från dem. Tills de bestämde sig för att de var här för att stanna. Då gav de aldrig med sig igen. Dagarna som gått sedan dess som varit utan värk är få räknade. Jag önskar jag kunde dra en fin lögn med gott samvete. Det kan jag inte. Jag är för dålig på att ljuga.
Nu hoppas jag som sagt innerligt att detta är något övergående. Att efter regn kommer sol. Att jag måste må sämre (så illa det kan bli) för att sedan börja min resa mot att må bättre igen? Man kan ju alltid drömma. Drömma är jag bra på.
Lite om SNS från PUBMED. Det finns massor att läsa där för den som är intresserad:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18322757
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20207638
Hoppet finns såklart fortfarande, men idag har det varit ett rejält bakslag för min del. Deprimerad! Värk! Magen står ut och gör ont som sjutton. Svårt att andas. Maten får inte plats. Värken vill inte släppa.. tagit till mina sedvanlig medel för att tömma tarmen, ändå ger värken inte med sig. Tja, allt sånt där härligt som jag såg lite som min värsta fasa. Jag hoppas verkligen att detta är något övergående, att jag inte utsatt mig för ännu ett meningslöst ingrepp som inte leder till någon förbättring utan snarare tvärtom. Jag håller alla tummar och tår som jag har. Får bara inte sluta med bakslag igen. Vet ju att alternativen jag har inte är så många att välja bland. De flesta kommer med stora risker och ännu värre biverkningar. Det finns helt enkelt inga bra, säkra metoder för att lösa de problem jag i dagsläget lider av. Dagsläget förresten.. de senaste tio åren?
Usch, känns hemskt att säga det, men det är ju faktiskt sant. De senaste tio åren med den typen av tarmproblem som jag har idag. Innan dess var det fortfarande tarmproblem, men av arten som gick att hantera och de kom i skov. De höll i några månader, år och sen hade jag en liten frist från dem. Tills de bestämde sig för att de var här för att stanna. Då gav de aldrig med sig igen. Dagarna som gått sedan dess som varit utan värk är få räknade. Jag önskar jag kunde dra en fin lögn med gott samvete. Det kan jag inte. Jag är för dålig på att ljuga.
Nu hoppas jag som sagt innerligt att detta är något övergående. Att efter regn kommer sol. Att jag måste må sämre (så illa det kan bli) för att sedan börja min resa mot att må bättre igen? Man kan ju alltid drömma. Drömma är jag bra på.
Lite om SNS från PUBMED. Det finns massor att läsa där för den som är intresserad:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18322757
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20207638
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar