Det fortsätter på samma vis som vanligt i mitt liv. Antingen händer ingenting på ett bra tag eller så händer allt på väldigt kort tid. Skumt. Men på något vis har det alltid varit likadant.
Sns:en på fredag. Eventuell defekografi och ny manometri några veckor efter det (jag fick ju som bekant ändra tiden och har inte hunnit få den nya kallelsen ännu. Med lite tur får jag den nästa vecka så jag kan börja planera det där.. ) och sedan ännu ett läkarbesök - som jag kanske måste ändra pga att det ligger så fel i tiden. Någon vecka efter det första Stockholmsbesöket som det ser ut nu - men jag får väl avvakta att göra något innan jag vet när min nya tid till defekografin blir.
Det nya läkarbesöket är hos Gregers kursare, han som har hand om tarmbakterieimplantation. Lägger ganska stora förhoppningar till det besöket vill jag lova. Hade inte trott att jag skulle få tid hos honom bara sådär.. väntar ju samtal från Greger om ett par veckor då vi skulle gå igenom remissvaret.. och så får jag en kallelse bara sådär som dimper ner i brevlådan helt utan förvarning. Jises, vilken ambitiös läkare. Jag får nästan rysningar längs ryggraden ;-)
Tänk.. om alla dessa saker ihop skulle kunna leda till en förbättring av min nuvarande urkassa tarmsituation. TÄNK! Vilken dröm det vore. Nästan så en liten droppe hopp trillar ner på min panna. Men det är väl dumt att hoppas på för mycket antar jag. Jag har ju blivit lite av en pessimist där. Efter alla motgångar och besvikelser har jag blivit lite rädd för att tro och hoppas. Men så kan jag ju inte låta bli att hoppas lite ändå. Hoppet är det sista som överger oss. Jag besitter ju trots allt en massa jävlaranamma och den egenskapen får jag väl tacka min envisa far för att jag fick ärva...
Sns:en på fredag. Eventuell defekografi och ny manometri några veckor efter det (jag fick ju som bekant ändra tiden och har inte hunnit få den nya kallelsen ännu. Med lite tur får jag den nästa vecka så jag kan börja planera det där.. ) och sedan ännu ett läkarbesök - som jag kanske måste ändra pga att det ligger så fel i tiden. Någon vecka efter det första Stockholmsbesöket som det ser ut nu - men jag får väl avvakta att göra något innan jag vet när min nya tid till defekografin blir.
Det nya läkarbesöket är hos Gregers kursare, han som har hand om tarmbakterieimplantation. Lägger ganska stora förhoppningar till det besöket vill jag lova. Hade inte trott att jag skulle få tid hos honom bara sådär.. väntar ju samtal från Greger om ett par veckor då vi skulle gå igenom remissvaret.. och så får jag en kallelse bara sådär som dimper ner i brevlådan helt utan förvarning. Jises, vilken ambitiös läkare. Jag får nästan rysningar längs ryggraden ;-)
Tänk.. om alla dessa saker ihop skulle kunna leda till en förbättring av min nuvarande urkassa tarmsituation. TÄNK! Vilken dröm det vore. Nästan så en liten droppe hopp trillar ner på min panna. Men det är väl dumt att hoppas på för mycket antar jag. Jag har ju blivit lite av en pessimist där. Efter alla motgångar och besvikelser har jag blivit lite rädd för att tro och hoppas. Men så kan jag ju inte låta bli att hoppas lite ändå. Hoppet är det sista som överger oss. Jag besitter ju trots allt en massa jävlaranamma och den egenskapen får jag väl tacka min envisa far för att jag fick ärva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar