Var på dejt med min kära make igår. Vad vuxet det låter? Make :)
Haha.. man blir lätt hemmablind. Hur som helst. Efter en morgon som började rent utsagt pissigt (uruselt humör, stressblemmor i hela fejjan - ja, ren o skär katastrof var det - fånigt smågnabb med maken, uruselt med sömn då lillan kinkat från det hon la sig tills att hon vaknade.. jobbigt att få i lillan mat.. en mage som var åt helvete och inte reagerade på något och så vidare, och så vidare) så blev det tillslut riktigt, riktigt bra. Lämnade lillanoch vovvarna hos min mamma (mormor) vid halv fem och tog bilen till götet för ett restaurangbesök (som jag inte visste vart det var - kul!). Magen var åt skogen eftersom jag inte vågade mig på för många medel innan vi åkte med risk för att försämra ett redan urkasst läge (det är så förbaskat svårt det där.. skall man våga chansa att få må bättre genom att ta ett medel till och samtidigt riskera att det blir tusen gånger värre? Det går aldrig att förutspå innan.. det är bara att satsa och hoppas på det bästa.. igår vågade jag inte) och det blev såklart katastrof i magen. Jag skulle testat.. men å andra sidan, vem säger att det hade blivit bättre o inte sämre?
I alla fall. Vi hamnade på Chateau Beirut i Göteborg tillslut och efter en ganska dålig start (servitrisen glömde bort oss... ) så blev det väldigt väldigt bra. Kanongod mat, mysigt ställe, mysig dejt.. ja, en fantastisk kväll helt enkelt. Skulle gärna uppleva den igen!
Kom hem och insåg att huset var.. tom! Japp, hund och barnfritt och en natt som vi tillägnade SÖMN! O sov det gjorde vi. Hade nästan inte vågat hoppas på det.. nu när vi hade chansen, men vi sov allt. Som stockar båda två. Från halv elva till halv åtta med undantag för några uppvaknanden mitt i natten då. Det får man vara glad för. Det var den bästa present jag kunnat få om man bortser från en bättre hälsa och fungerande kropp då! När senast hade vi en sådan kväll o natt? Jag minns inte. Men det var helt kanon. Så... det får bli en repris på den. När maken fyller vet vi vilket koncept vi kör på i alla fall. Skippar allt vad presenter heter och går ut o har en mysig kväll tillsammans istället. Hur ofta händer det?
Haha.. man blir lätt hemmablind. Hur som helst. Efter en morgon som började rent utsagt pissigt (uruselt humör, stressblemmor i hela fejjan - ja, ren o skär katastrof var det - fånigt smågnabb med maken, uruselt med sömn då lillan kinkat från det hon la sig tills att hon vaknade.. jobbigt att få i lillan mat.. en mage som var åt helvete och inte reagerade på något och så vidare, och så vidare) så blev det tillslut riktigt, riktigt bra. Lämnade lillanoch vovvarna hos min mamma (mormor) vid halv fem och tog bilen till götet för ett restaurangbesök (som jag inte visste vart det var - kul!). Magen var åt skogen eftersom jag inte vågade mig på för många medel innan vi åkte med risk för att försämra ett redan urkasst läge (det är så förbaskat svårt det där.. skall man våga chansa att få må bättre genom att ta ett medel till och samtidigt riskera att det blir tusen gånger värre? Det går aldrig att förutspå innan.. det är bara att satsa och hoppas på det bästa.. igår vågade jag inte) och det blev såklart katastrof i magen. Jag skulle testat.. men å andra sidan, vem säger att det hade blivit bättre o inte sämre?
I alla fall. Vi hamnade på Chateau Beirut i Göteborg tillslut och efter en ganska dålig start (servitrisen glömde bort oss... ) så blev det väldigt väldigt bra. Kanongod mat, mysigt ställe, mysig dejt.. ja, en fantastisk kväll helt enkelt. Skulle gärna uppleva den igen!
Kom hem och insåg att huset var.. tom! Japp, hund och barnfritt och en natt som vi tillägnade SÖMN! O sov det gjorde vi. Hade nästan inte vågat hoppas på det.. nu när vi hade chansen, men vi sov allt. Som stockar båda två. Från halv elva till halv åtta med undantag för några uppvaknanden mitt i natten då. Det får man vara glad för. Det var den bästa present jag kunnat få om man bortser från en bättre hälsa och fungerande kropp då! När senast hade vi en sådan kväll o natt? Jag minns inte. Men det var helt kanon. Så... det får bli en repris på den. När maken fyller vet vi vilket koncept vi kör på i alla fall. Skippar allt vad presenter heter och går ut o har en mysig kväll tillsammans istället. Hur ofta händer det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar