Tänk att en så simpel sak som ett samtal på cirka fem minuter (var det ens så länge?!) kan göra så mycket för en nedstämd själ? Nog för att jag fick lite revenge-känslor när min make å mina vägnar ringde och skällde lite på sköterskan på Östra idag (för mig att prata med dem är som en vägg som pratar med en annan... jag kommer ingenstans, de lyssnar inte på mig) men det kunde inte mäta sig med samtalet jag hade med min "riktiga" läkare idag. Japp, vi pratar om Greger. All eloge till honom! Äntligen någon som lyssnar och som förstår mig och mina problem. Ja, han kan dem ju... han är insatt.. sedan flera år.. till skillnad från läkarna på Östra.. enligt dem är jag bara väldigt väl utredd.. sen då? Alla problem man hittat? Dem gör mig bara till en besvärligt patient som borde vara nöjd och glad över att man gör något för mig. Oavsett resultat så att säga. Greger försöker i alla fall hitta saker som får mig att må bättre, även om han inte alltid lyckas. Jag förstår att mina problem inte är helt lätta att hantera.
Hur som helst. Han rådde mig att fortsätta med mina mediciner och konstaterade att det är idioti att lägga ner dem bara sådär. Tarmen ballar ur. TACK för det! Till skillnad från råden jag fick från Östra om att "stå ut och inte ta en massa medel, för de ställer till det för apparaten och jag ger den inte en chans". Greger var av en helt annan åsikt. Men så har han ju arbetat med patienter som mig också, till skillnad från Östra. Japp, återigen. Man ska inte gräva i sånt man inte förstår sig på? Eller så ska man inte ta sig an fall man inte vill följa upp? Vad vet jag.
Nu lyssnar jag på Greger och hoppas på bättre tider. Det där samtalet gav mig i alla fall lite hopp. Får ett besök med honom när jag kommer till stockholm dessutom, bara en sån sak. En vettig människa att bolla lite tankar och idéer med. Han trodde dessutom att jag kommer få min bakterietransplantation. Bara en sån sak. Hopp om framtiden finns fortfarande! Det är bara väldigt svårt att inte låta mörkret grabba tag om mig just nu.
Hur som helst. Han rådde mig att fortsätta med mina mediciner och konstaterade att det är idioti att lägga ner dem bara sådär. Tarmen ballar ur. TACK för det! Till skillnad från råden jag fick från Östra om att "stå ut och inte ta en massa medel, för de ställer till det för apparaten och jag ger den inte en chans". Greger var av en helt annan åsikt. Men så har han ju arbetat med patienter som mig också, till skillnad från Östra. Japp, återigen. Man ska inte gräva i sånt man inte förstår sig på? Eller så ska man inte ta sig an fall man inte vill följa upp? Vad vet jag.
Nu lyssnar jag på Greger och hoppas på bättre tider. Det där samtalet gav mig i alla fall lite hopp. Får ett besök med honom när jag kommer till stockholm dessutom, bara en sån sak. En vettig människa att bolla lite tankar och idéer med. Han trodde dessutom att jag kommer få min bakterietransplantation. Bara en sån sak. Hopp om framtiden finns fortfarande! Det är bara väldigt svårt att inte låta mörkret grabba tag om mig just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar