Tyckte att jag mådde något bättre igår, efter mina fyra resulax. Två på morgonen och två på kvällen. En påse movicol junior på morgonen. Mådde bättre då jag fick ur mig en massa skit. Lyckades pressa ur mig utan medel till att börja med både på förmiddagen och eftermiddagen. Krävdes dock mycket värk och mycket kramp i magen för att lyckas med det och jag klarade ju ändå inte av att tömma tarmen. Men att något kom över huvud taget.. det är väl så jag får se det?
Dock spärrade magen upp sig efter varje måltid och efter middagen på kvällen var magvärken ett konstaterat katastroffaktum. Om det nu finns något uttryck som heter så? I annat fall skapade jag det precis.
Tarmen TOKJÄSTE. Sådär som den gjorde när den jäste som värst. Då när jag var uppe mitt i nätterna med min bräda och mina resulax. Då när jag sov ungefär tre timmar varje natt utan att ha en bebis som höll mig vaken. Det var gaserna som gjorde det jobbet åt mig då. Jag kom ju på ett sätt att lindra de här besvären med hjälp av fler resulax under dagtid som tömde tarmen mer effektivt i kombination med min bräda, min pilatesboll och min motionscykel. Varje dag. Utan undantag. De undantag jag gjorde fick jag också sota för. En nålfin avvägning. Tisstyrt? Ja. Handikappande? Ja. Livskvalitetskränkande? Ja. Men det hjälpte mig hantera gassmärtorna nattetid i alla fall. Det gick mig att sova lite.
Nu är tarmen tillbaks till detta tokjäsläge på bara några dagar. Trots att jag fick ur mig massa skit igår. Idag vill tarmen inte reagera alls. Tog tre tarmslim innan jag la mig igår .En påse movicol på morgonen. Samma idag. Men ingen spontantömning trots magkramper idag. Tog till resulax. Två än så länge. Får se vart det slutar. Men att gå o "stå ut" med dessa smärtor. Vem fan är dum nog att göra det? Vem fan ger såna råd? Någon som aldrig upplevt dem själv, det är en sak som är säker. Har man en gång gjort det då vet man bättre.
Lillan hade en dålig natt inatt dessutom. Sov inte mycket. Var ledsen och orolig när hon väl somnade om. Vaknade massa gånger. Kombon var inte den bästa. O detta att inte kunna lyfta upp henne ur sängen när hon börjar gnälla.. sådär som jag alltid gjort.. det känns fruktansvärt hjälplöst och värdelöst. Att behöva kalla på maken när hon piper i sängen eller vill upp från golvet. Usch, det gör ont i mammahjärtat. Det är inte meningen det ska vara så här. Jag hoppas verkligen att hälsan blir bättre efter den här persen så det i alla fall varit värt den här hemska perioden.
Fick mensen idag också. En vecka lite drygt fördröjd. Tack o lov för det. Visste ju att jag inte var gravid, men stressen när det blir så här var bara lite FÖR mycket just nu. Antar att kroppen varit så jäkla stressad att den blivit fördröjd enbart av den anledningen. Stress inför operation, oro inför operation, stress av operation (kroppslig och själslig sådan) och sen stress efter när magen bara varit överjävlig. Förhoppningsvis kan mensen stå för en del av denna uppblåsta överjävlighet jag upplevt de sista dagarna. Jag håller tummar och tår för att det är så. Jag brukar ju inte direkt må prima under min lingonvecka.. :-/
Dock spärrade magen upp sig efter varje måltid och efter middagen på kvällen var magvärken ett konstaterat katastroffaktum. Om det nu finns något uttryck som heter så? I annat fall skapade jag det precis.
Tarmen TOKJÄSTE. Sådär som den gjorde när den jäste som värst. Då när jag var uppe mitt i nätterna med min bräda och mina resulax. Då när jag sov ungefär tre timmar varje natt utan att ha en bebis som höll mig vaken. Det var gaserna som gjorde det jobbet åt mig då. Jag kom ju på ett sätt att lindra de här besvären med hjälp av fler resulax under dagtid som tömde tarmen mer effektivt i kombination med min bräda, min pilatesboll och min motionscykel. Varje dag. Utan undantag. De undantag jag gjorde fick jag också sota för. En nålfin avvägning. Tisstyrt? Ja. Handikappande? Ja. Livskvalitetskränkande? Ja. Men det hjälpte mig hantera gassmärtorna nattetid i alla fall. Det gick mig att sova lite.
Nu är tarmen tillbaks till detta tokjäsläge på bara några dagar. Trots att jag fick ur mig massa skit igår. Idag vill tarmen inte reagera alls. Tog tre tarmslim innan jag la mig igår .En påse movicol på morgonen. Samma idag. Men ingen spontantömning trots magkramper idag. Tog till resulax. Två än så länge. Får se vart det slutar. Men att gå o "stå ut" med dessa smärtor. Vem fan är dum nog att göra det? Vem fan ger såna råd? Någon som aldrig upplevt dem själv, det är en sak som är säker. Har man en gång gjort det då vet man bättre.
Lillan hade en dålig natt inatt dessutom. Sov inte mycket. Var ledsen och orolig när hon väl somnade om. Vaknade massa gånger. Kombon var inte den bästa. O detta att inte kunna lyfta upp henne ur sängen när hon börjar gnälla.. sådär som jag alltid gjort.. det känns fruktansvärt hjälplöst och värdelöst. Att behöva kalla på maken när hon piper i sängen eller vill upp från golvet. Usch, det gör ont i mammahjärtat. Det är inte meningen det ska vara så här. Jag hoppas verkligen att hälsan blir bättre efter den här persen så det i alla fall varit värt den här hemska perioden.
Fick mensen idag också. En vecka lite drygt fördröjd. Tack o lov för det. Visste ju att jag inte var gravid, men stressen när det blir så här var bara lite FÖR mycket just nu. Antar att kroppen varit så jäkla stressad att den blivit fördröjd enbart av den anledningen. Stress inför operation, oro inför operation, stress av operation (kroppslig och själslig sådan) och sen stress efter när magen bara varit överjävlig. Förhoppningsvis kan mensen stå för en del av denna uppblåsta överjävlighet jag upplevt de sista dagarna. Jag håller tummar och tår för att det är så. Jag brukar ju inte direkt må prima under min lingonvecka.. :-/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar