Nu är det mindre än en vecka kvar till denna mycket omtalade operation. Kan inte säga att jag ser fram emot att de skär i mig igen, men förhoppningsvis ska det leda till något bra. Svider i mig att veta att jag inte kommer kunna kånka omkring på min lilla docka på ett bra tag. Jag kommer sakna det! Kanske är det sånt man tar som allra mest förgivet som svider mest när man plötsligt inte kan göra det. Som att kånka omkring på lillan då.. när hon tröttnar på att sitta och leka med leksaker, springa omkring i gåbilen eller helt enkelt bara vill mysa lite med mamma. Det händer ju ganska ofta om man säger så. Jag är nog bra på att låta henne styra mig, även om jag på lika många vis är bra på att sätta gränser. Hon verkar bara ha en viss förmåga att få mitt hjärta att blöda lite extra.
Hur som helst. Innan dess (fredag) har jag en del att stå i har jag kommit fram till. Gillar ju att vara förberedd på saker o ting. Tycker inte om känslan av att stå där i sista sekund och undra vad som hände. Maken åker iväg några dagar på jobbresa så det blir lite tid för mig och lillan hos mormor. Har ett par gamla lådskåp där som jag tänkte tömma och använda i lillans rum. Om inte annat kommer de får assistera som provisoriskt skötbord och pysselförvaring. Det inser man ganska snabbt faktiskt, man kan aldrig få för mycket förvaring!!!
När maken kommer hem igen gäller det väl att bunkra inför helgen. Känner inte direkt för att springa iväg till Coop eller Ica first thing efter en sån där sak. Misstänker att jag inte kommer må helt prima, men mirakel har ju hänt förr?!! Hade tänkt gå över hundarna en sista gång med klippmaskinen också, men vi får väl se hur det blir med det. Eftersom jag brukar klippa dem varannan vecka och ingen kommer göra det åt mig under tiden jag är "invalid" så vore det skönt att ha dem så snaggade som möjligt. Inte så snällt med tanke på vädret ute kanske, men väldigt praktiskt och dessutom gynnar det dem i längden då de slipper få en massa obehagliga tovor och kluddor i pälsen som ingen kan reda ut. Kan de hålla sig i sex veckor om jag kör det riiiktig kort kort tro?? Den som lever får se. Om jag ens hinner med vill säga. Ambitionen finns, men tiden är lite emot mig.
Hur som helst. Innan dess (fredag) har jag en del att stå i har jag kommit fram till. Gillar ju att vara förberedd på saker o ting. Tycker inte om känslan av att stå där i sista sekund och undra vad som hände. Maken åker iväg några dagar på jobbresa så det blir lite tid för mig och lillan hos mormor. Har ett par gamla lådskåp där som jag tänkte tömma och använda i lillans rum. Om inte annat kommer de får assistera som provisoriskt skötbord och pysselförvaring. Det inser man ganska snabbt faktiskt, man kan aldrig få för mycket förvaring!!!
När maken kommer hem igen gäller det väl att bunkra inför helgen. Känner inte direkt för att springa iväg till Coop eller Ica first thing efter en sån där sak. Misstänker att jag inte kommer må helt prima, men mirakel har ju hänt förr?!! Hade tänkt gå över hundarna en sista gång med klippmaskinen också, men vi får väl se hur det blir med det. Eftersom jag brukar klippa dem varannan vecka och ingen kommer göra det åt mig under tiden jag är "invalid" så vore det skönt att ha dem så snaggade som möjligt. Inte så snällt med tanke på vädret ute kanske, men väldigt praktiskt och dessutom gynnar det dem i längden då de slipper få en massa obehagliga tovor och kluddor i pälsen som ingen kan reda ut. Kan de hålla sig i sex veckor om jag kör det riiiktig kort kort tro?? Den som lever får se. Om jag ens hinner med vill säga. Ambitionen finns, men tiden är lite emot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar