Jag känner mig verkligen knäckt idag. Som ett vrak. De här sömnlösa nätterna sätter sina spår och spåren börjar bli lite väl tydliga i mitt fall. Magen har totalt lagt av. Reagerar inte ens på sedvanliga försök att få den i "ok" status innan frukost. Bara att härda ut smärtan tills efter (när kramperna pga detta är ett faktum som är svårt att komma ifrån) och försöka igen. Värk from hell.
Femte natten på raken nu utan att det varit någon form av sammanhängande sömn whatsoever. Fantastiskt. Tror jag kraschar snart. Bråk vid läggdax, uppvaknande var trettionde minut och samma visa om igen. Somar på min axel, mage eller samma delar på maken. Försöker lägga ner henne och katastrofen är ett faktum återigen. Nattmatning flera gånger eftersom hon vägrar äta ordentligt på dagen. Vaknar om o om o om igen. Är det inte napptapp så har hon hamnat i fel ställning och hittar inte rätt, är det inte det så vaknar hon av nån annan anledning. För varm, för kall och så vidare. Ren o skär katastrof. Till råga på allt tokpigg tiiiidigt på morgonen så inte ens då får man en chans att sova. Skall upp NU, helst igår. O är naturligtvis inte utvilad så övertröttheten kommer ganska snabbt. Mellan den och uppvaknandet har man inte många minuter att spela med. Under dessa minuter skall man både få bytt blöja, fått henne på bra humör och matat henne innan det är dags att försöka sova igen. Något av en ond cirkel?
Med en mage som är på upphällningen blir situationen inte direkt bättre. Total katastrof är en bra sammanfattning. Men på nåt sätt skall vi väl få det att vända? Hade en dröm om "sovmorgon" - till halv sju, sju kanske? (eller i alla fall en natt med lite sömn) - men icke. Sket sig fortare än tanken hann rota sig faktiskt. Så var det med det.
Tanken är att jag o gubben skall försöka ta oss ut o käka lite gott tillsammans ikväll. För att fira min födelsedag en dag för tidigt (söndag känns inte lika lockande att ta sig ut) så att säga. Skippar presenter i år och kör middag istället. Nog så lockande! Bara komma ut lite, bort från väggarna.. få liten break. Tanken känns väldigt lockande.. !! Men.. så kommer oron för lillan in i bilden och skänker en liten skugga över tillvaron. Den och magen. De två i kombination är inte direkt nån optimal förutsättning för att lyckas. Men vi ska ut. Nu har vi pratat så länge så det får bära eller brista. Jag hoppas att det bär. På ett eller annat sätt.
Femte natten på raken nu utan att det varit någon form av sammanhängande sömn whatsoever. Fantastiskt. Tror jag kraschar snart. Bråk vid läggdax, uppvaknande var trettionde minut och samma visa om igen. Somar på min axel, mage eller samma delar på maken. Försöker lägga ner henne och katastrofen är ett faktum återigen. Nattmatning flera gånger eftersom hon vägrar äta ordentligt på dagen. Vaknar om o om o om igen. Är det inte napptapp så har hon hamnat i fel ställning och hittar inte rätt, är det inte det så vaknar hon av nån annan anledning. För varm, för kall och så vidare. Ren o skär katastrof. Till råga på allt tokpigg tiiiidigt på morgonen så inte ens då får man en chans att sova. Skall upp NU, helst igår. O är naturligtvis inte utvilad så övertröttheten kommer ganska snabbt. Mellan den och uppvaknandet har man inte många minuter att spela med. Under dessa minuter skall man både få bytt blöja, fått henne på bra humör och matat henne innan det är dags att försöka sova igen. Något av en ond cirkel?
Med en mage som är på upphällningen blir situationen inte direkt bättre. Total katastrof är en bra sammanfattning. Men på nåt sätt skall vi väl få det att vända? Hade en dröm om "sovmorgon" - till halv sju, sju kanske? (eller i alla fall en natt med lite sömn) - men icke. Sket sig fortare än tanken hann rota sig faktiskt. Så var det med det.
Tanken är att jag o gubben skall försöka ta oss ut o käka lite gott tillsammans ikväll. För att fira min födelsedag en dag för tidigt (söndag känns inte lika lockande att ta sig ut) så att säga. Skippar presenter i år och kör middag istället. Nog så lockande! Bara komma ut lite, bort från väggarna.. få liten break. Tanken känns väldigt lockande.. !! Men.. så kommer oron för lillan in i bilden och skänker en liten skugga över tillvaron. Den och magen. De två i kombination är inte direkt nån optimal förutsättning för att lyckas. Men vi ska ut. Nu har vi pratat så länge så det får bära eller brista. Jag hoppas att det bär. På ett eller annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar