Usch du hemska kropp, jag önskar att vi inte hade behövt stå ut med varandra. Men det måste vi. Bara att gilla läget med andra ord. Fast jag gillar det inte. Inte alls. Just nu hade jag gärna bytt ut min kropp mot en med lite mindre värk och lite mer ork.
Inte sovit nåt vidare inatt heller (med tanke på hur viktigt sömnen är för hälsan har jag på känn att jag inte kommer bli särskilt gammal, urgh) och magen har betett sig minst sagt överjävligt. Gick upp med ryggsmärtor från helvetet imorse tillsammans med de här magvärkarna och lyckades inte få det minsta ordning på något av dem. Ökat min dos movicol för att få tarmen att reagera. Lagt ner omeprazol tillfälligt bara för att se om det minskar magstoppen... halsbrännan kom tillbaks direkt får se hur bra det går inatt... kanske måste ta till då... den som lever får se... tokhugg i magen när vi klippte Lukas (ja, han är också klippt nu en smärre sten lyftes från mina axlar!) som tillslut ledde till tre akuta toabesök med svimningskänslor. Inget hårt där inte bara vattendiarré som skulle ut, men man kan undra hur det kan göra så förbannat ont att klämma ur sig den där sörjan? Ska det verkligen behöva svartna för ögonen? Blinka? Krampa? Ska man inte känna sig bättre efteråt i så fall? Icke.
Efter det där kom illamåendet och huvudvärken från helvetet och både mag och ryggsmärtor var kvar. La mig med min avslappningsskiva (varför började jag inte med det redan tidigare under graviditeten???) en liten stund då maken var ute med Olivia och oj vad skönt det var.. tills halsbrännan satte stopp för allt vad avslappning hette vill säga. Den och molvärken i magen. De liksom samarbetar känns det som. De vill inte släppa taget om varandra och när den ena lämnar mig ifred en sekund kommer nästa genast och hälsar på. Som en väldigt ovälkommen granne som liksom inte fattar att han inte är välkommen!!! Nu har vi (tack och lov) inga såna grannar här (än) men det räcker väl med liknelsen hoppas jag. Vi HAR haft grannar av det slaget. Gud så skönt det var att flytta därifrån... :) Ingen som går och klipper häcken för en när man själv ämnar att släppa upp den och sedan förväntar sig att man skall göra detsamma tillbaks... ingen som stör sig på att man har hundar i trädgården eller gillar att grilla.. .) Som sagt. Det är skönt att ha bra grannar. Vi har haft ganska mycket tur på den fronten i alla fall och det får man vara glad för!
Imorgon är det dags för BAS prov inför operationen på torsdag. Nervös? Ja! Skall passa med att ta med mig mamma som också skall in och ta prover. Funderar starkt på vad jag skall ta till för att få igång magen innan snitt eftersom jag tvivlar på att den kan vara så här full inför operationen... vet ju vilket helvete det är att få igång skiten efteråt.. då vill jag ju inte ha ett utångsläge som redan är katastrof utan snarare så bra det nu kan vara... *googlar, söker, läser på* - förhoppningsvis kommer jag fram till något vettigt som jag åtminstone överlever och får tarmen lite på min sida inför torsdag. Även om jag vet att de, oavsett vad jag kommer fram till, inte kommer gå vare sig smidigt eller smärtfritt...
Inte sovit nåt vidare inatt heller (med tanke på hur viktigt sömnen är för hälsan har jag på känn att jag inte kommer bli särskilt gammal, urgh) och magen har betett sig minst sagt överjävligt. Gick upp med ryggsmärtor från helvetet imorse tillsammans med de här magvärkarna och lyckades inte få det minsta ordning på något av dem. Ökat min dos movicol för att få tarmen att reagera. Lagt ner omeprazol tillfälligt bara för att se om det minskar magstoppen... halsbrännan kom tillbaks direkt får se hur bra det går inatt... kanske måste ta till då... den som lever får se... tokhugg i magen när vi klippte Lukas (ja, han är också klippt nu en smärre sten lyftes från mina axlar!) som tillslut ledde till tre akuta toabesök med svimningskänslor. Inget hårt där inte bara vattendiarré som skulle ut, men man kan undra hur det kan göra så förbannat ont att klämma ur sig den där sörjan? Ska det verkligen behöva svartna för ögonen? Blinka? Krampa? Ska man inte känna sig bättre efteråt i så fall? Icke.
Efter det där kom illamåendet och huvudvärken från helvetet och både mag och ryggsmärtor var kvar. La mig med min avslappningsskiva (varför började jag inte med det redan tidigare under graviditeten???) en liten stund då maken var ute med Olivia och oj vad skönt det var.. tills halsbrännan satte stopp för allt vad avslappning hette vill säga. Den och molvärken i magen. De liksom samarbetar känns det som. De vill inte släppa taget om varandra och när den ena lämnar mig ifred en sekund kommer nästa genast och hälsar på. Som en väldigt ovälkommen granne som liksom inte fattar att han inte är välkommen!!! Nu har vi (tack och lov) inga såna grannar här (än) men det räcker väl med liknelsen hoppas jag. Vi HAR haft grannar av det slaget. Gud så skönt det var att flytta därifrån... :) Ingen som går och klipper häcken för en när man själv ämnar att släppa upp den och sedan förväntar sig att man skall göra detsamma tillbaks... ingen som stör sig på att man har hundar i trädgården eller gillar att grilla.. .) Som sagt. Det är skönt att ha bra grannar. Vi har haft ganska mycket tur på den fronten i alla fall och det får man vara glad för!
Imorgon är det dags för BAS prov inför operationen på torsdag. Nervös? Ja! Skall passa med att ta med mig mamma som också skall in och ta prover. Funderar starkt på vad jag skall ta till för att få igång magen innan snitt eftersom jag tvivlar på att den kan vara så här full inför operationen... vet ju vilket helvete det är att få igång skiten efteråt.. då vill jag ju inte ha ett utångsläge som redan är katastrof utan snarare så bra det nu kan vara... *googlar, söker, läser på* - förhoppningsvis kommer jag fram till något vettigt som jag åtminstone överlever och får tarmen lite på min sida inför torsdag. Även om jag vet att de, oavsett vad jag kommer fram till, inte kommer gå vare sig smidigt eller smärtfritt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar