Det bidde inte den fredag jag tänkt mig idag. Å andra sidan har det sällan blivit som jag tänkt mig på sistone. Kroppen liksom säger ifrån. Den gillar inte mina planer eller så försöker den helt enkelt få in mig på andra banor, jag vet inte riktigt vilket.
Hade planerat att makens brorsa skulle komma hit idag och käka middag med oss. Prata lite skit och sådär innan han åker tillbaks till Australien för att jobba igen. Det blev ändrade planer på det kan man säga. Hjälpte inte att jag förberett det mesta av maten igår, att jag städade toaletterna innan lillan vaknade imorse och så vidare och så vidare... en kraftig värk i höger sida av magen och ryggen satte stopp för galoppen så att säga.
Det började redan imorse när jag gick upp. Eftersom jag kände igen smärtan från förra graviditeten, när jag råkade på njurbäckeninflammation för andra gången i mitt trettiofyraåriga liv så tog jag det säkra före det osäkra och ringde förlossningen för att rådfråga dem. Fick en tid redan halv elva på förmiddagen så det var bara att kalla in stackars mamma som knappt sovit inatt och slita maken från jobbet för att köra mig. Hann dit med några minuters marginal men vi hann i alla fall- Dessvärre var lillan inte alls på humör när vi lämnade henne, skrek och grät och var inte alls med på banan. Stackars mormor (min mamma) var väl inte heller helt fit men vek sig dubbel för vår skull, vilket jag naturligtvis uppskattar men har svårt att låta samvetet acceptera. Dåligt samvete har jag gott om i alla fall och jag gillar det inte... :(
Hur som helst. Bebis verkar må väldigt bra därinne, trots allt skit jag går igenom. Det får man vara glad över. Det är trots allt bara en vecka kvar nu... däremot är smärtorna jag har just nu inte att leka med.
Läkaren var bra i alla fall och tog både snabbsänka, temp, kollade med ultraljud (men kunde dessvärre inte se något på det eftersom mina överfulla tarmar låg ivägen) urinsticka etc. Urinstickan var negativ vilket läkaren dock trodde berodde på att urinet legat för kort stund i blåsan och sänkan visade ännu inget men hon var bekymrad över ställena det ömmade på när hon dunkade/klämde och min tidigare historia med njurarna... så det blir till att ta nytt prov på måndag och skicka på odling och hoppas att det inte blir värre innan dess.
Fredagen blev inte som vi tänkt oss men den spenderas i alla fall hemma...
Hade planerat att makens brorsa skulle komma hit idag och käka middag med oss. Prata lite skit och sådär innan han åker tillbaks till Australien för att jobba igen. Det blev ändrade planer på det kan man säga. Hjälpte inte att jag förberett det mesta av maten igår, att jag städade toaletterna innan lillan vaknade imorse och så vidare och så vidare... en kraftig värk i höger sida av magen och ryggen satte stopp för galoppen så att säga.
Det började redan imorse när jag gick upp. Eftersom jag kände igen smärtan från förra graviditeten, när jag råkade på njurbäckeninflammation för andra gången i mitt trettiofyraåriga liv så tog jag det säkra före det osäkra och ringde förlossningen för att rådfråga dem. Fick en tid redan halv elva på förmiddagen så det var bara att kalla in stackars mamma som knappt sovit inatt och slita maken från jobbet för att köra mig. Hann dit med några minuters marginal men vi hann i alla fall- Dessvärre var lillan inte alls på humör när vi lämnade henne, skrek och grät och var inte alls med på banan. Stackars mormor (min mamma) var väl inte heller helt fit men vek sig dubbel för vår skull, vilket jag naturligtvis uppskattar men har svårt att låta samvetet acceptera. Dåligt samvete har jag gott om i alla fall och jag gillar det inte... :(
Hur som helst. Bebis verkar må väldigt bra därinne, trots allt skit jag går igenom. Det får man vara glad över. Det är trots allt bara en vecka kvar nu... däremot är smärtorna jag har just nu inte att leka med.
Läkaren var bra i alla fall och tog både snabbsänka, temp, kollade med ultraljud (men kunde dessvärre inte se något på det eftersom mina överfulla tarmar låg ivägen) urinsticka etc. Urinstickan var negativ vilket läkaren dock trodde berodde på att urinet legat för kort stund i blåsan och sänkan visade ännu inget men hon var bekymrad över ställena det ömmade på när hon dunkade/klämde och min tidigare historia med njurarna... så det blir till att ta nytt prov på måndag och skicka på odling och hoppas att det inte blir värre innan dess.
Fredagen blev inte som vi tänkt oss men den spenderas i alla fall hemma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar