Dagen D

Har varit upp med tuppen idag kan man säga. Kvart i fem. Har inte sovit en blund inatt. Trodde faktiskt jag skulle somna ett tag, men tji fick jag.. .magen har spökat något otroligt. Kört och haft sig och revbenen ska vi inte ens prata om. Olivia somnade bra igår, vilket jag inte riktigt hade räknat med (hon är orolig, det märks tydligt... hon förstår ju att något stort ska hända..) men hon har sovit otroligt oroligt inatt. Kastat sig av och an och gnytt i sömnen. Velat klänga på mig trots att hon varit halvsovande...  blir inte lättare att sova då precis. Men jag förstår hennes oro...  det är inte lätt det här!

Mamma, som sov över här inatt, har inte sovit mycket heller. Har i alla fall hört att hon varit vaken ett flertal gånger. Det är inte bara en person jag lyckas oroa med mina besvär...  bara den här dagen snart är över och allt går bra så... ska det nog ordna sig hoppas jag! Boven i dramat är inge kul att vara. I alla all inte så länge man gör folk så här nervösa...

Hade inte tänkt ta några medel idag men eftersom revbenen spökat så och jag inte kunnat knåda någon luft (det sitter massor!) gick jag upp och tog en relaxit som jag nu sitter och kämpar med.. bara för att få ut luften. Vet inte hur smart det var men att ha all den där luften i magen inför op känns inge vidare...  gör ju att jag mår illa bara det...

Nä, nu är det snart dags att bege sig... tjugo minuter kvar och några mackor att packa. Nästa gång jag skriver har jag förhoppningsvis andra besvär än dem jag har nu och en liten bebbe att mysa med <3