Jag valde att byta program på min SNS efter att snittet var över. Typ samma dag. På makens inrådan faktiskt, eftersom jag inte kände ett piss av det program jag kört i snart ett år trots att jag krämade på styrkan rejält. Det "nya" programmet (som jag för övrigt inte kände något av under graviditeten och som kändes på helt fel ställen innan) kändes direkt. På "rätt" ställen dessutom. Något har hänt. Om elektroden flyttat sig eller inte vet jag inte, men den stimulerar definitivt på andra ställen än den tidigare gjort.
Hur som helst så har något hänt i tarmen. Till det positiva så att säga. Så "ouppblåst" i magen som jag varit de senaste dagarna har jag inte varit på år.. kanske sen Olivia förlöstes? Den där veckan när det verkade gå på rätt håll innan det vände åt fel håll igen? Jag vet inte ritkigt, men något är väldigt annorlunda. De dilaterade mina tarmar igen (tredje gången) i samband med förlossning och ryggbedövning. Har nu väldans ont i ändtarmen varje gång jag försöker gå på dass och kan inte riktigt fatta varför. Det rör sig om en annan typ av värk än den jag hade innan som berodde på att tarmen trycktes ut och svullnade upp. Det har blivit bättre. Trycket från bebis är ju borta ;-)
Har dessutom lyckats dra ner alla mina medel rejält sista dagarna. Efter att jag fick igång tarmen med en sisådär elva medel när vi kom hem har jag kunnat hålla mig till mellan fem och sex per dag plus några spontanmagsjukedömningar (tarmen har varit helt ur lag på den fronten, förmodligen pga antibiotikan jag fick för min GBS i samband med snittet?) jämfört med tio, elva varje dag under i princip hela graviditeten... . magen har sjunkit tillbaks till sin normala (nästan) storlek på bara några dagar... helt otroligt. Nästan för otroligt för att vara sant. Vi får se vad som händer. Käkar massa braiga bakterier just nu för att reparera skadan antibiotikan ställt till med och hoppas innerligt att tarmen håller sig på den här lite mer hanterbara nivån då jag kan lägga några timmar per dag på tarmen och ha några timmar till godo istället för att lägga precis hela dagen på tarmen och sedan vara helt slut. Vi får se. Dagarna är oerhört upplåsta för tillfället men upplåsta på ett annat sätt än tidigare då jag satt och cyklade och knådade i princip hela dagarna och ändå mådde skit i princip hela tiden. Kan något ha gått på rätt håll? Vågar jag ens hoppas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar