Det blev inte riktigt som jag kanske hade tänkt mig igår. Nyårsafton alltså. Många saker var bra, men det var några grejer som ställde till det för mig och familjen, Lite för mycket för att det skulle bli bra så att säga.
Numero ett var väl smällarna. Jises! Jag har aldrig varit med om liknande. Smällt mycket har de gjort förr, men i den här skalan,...? Nej, jag tror faktiskt inte det. Det var nog det värsta nyåret jag varit med om i den bemärkelsen. Hade två uppstressade hundar redan från eftermiddagen och när det satte igång på riktigt under kvällen var det en hyperventilerande och en helspattig vovve vi hade bredvid oss i soffan. Tuffe fick lugnande redan på morgonen men inte sjutton hjälpte det...
Numero två var all mat. Jag älskar som bekant mat och väl lite "ökänd" för att gärna stoppa i mig för mycket, oavsett hur magen mår för tillfället och igår var defnitivt inget undantag. Att vara höggravid och äta en bastant trerättersmiddag var defintivt ingen bra kombo. Att de här tabletterna mot sur mage gör att tarmen är ännu trögare än normalt gör inte saken bättre heller, Har dock känt att jag inte haft något större val då inget av mina tidigare försök att hindra magsyraattackerna med matuppkast att komma när jag lägger mig för att försöka sova. Det har liksom varit ett konstant flöde oavsett sista tiden och det var det som tillslut ledde till att jag, på läkares och barnmorskas inrådan, började med omeprazol. Gillar den inte men den har hittils varit mest effektiv. Dessvärre orsakar den som sagt förstoppning och den hjälper inte till hundra procent. Speciellt inte om jag ätit för mycket på kvällen eller om måltiden intagits för nära sänggående, vilket tyvärr inträffat några dagar då lillan vägrat somna utan mig.
Hur som helst... den där matbiten ställde till det mest för mig. Smällarna kom näst därefter. Vid tolvslaget var hundkatastrofen ett rent och skärt faktum. Jises. Tuffe brukar normalt lugna sig då vi sätter koppel på honom och har honom bredvid oss i sängen, men igår räckte det inte på långa vägar. Inte heller den extra dos av lugnande han fick under eftermiddagen verkade göra någon nytta. Han skulle upp på väggar, upp på Olivia, ner under sängen, över och in i lådor... ja jises det var en smärre pers. Tack och lov att Olivia hann somna innan det där helvetet satte igång på allvar. Inte slutade det heller, det höll på i timmar. Ibland undrar jag faktiskt om folk har något vett innanför pannbenet?
Nåja, det var den natten. Hade hoppats somna av ren utmattning, men icke. Magsyra, matuppkast, nattliga toabesök gånger flera och dessa helstissiga hundar höll mig vaken fram till en sisådär sex imorse. Då slocknade jag äntligen någon timme och bestämde mig för att ligga kvar ytterligare en stund. Gick inte upp förrän vid kvart över åtta imorse. Vet inte när det senast inträffade? Länge länge sen... hade önskat att jag kunde kalla det "sovmorgon" men i ärlighetens namn var det väl allt annat än just det.
Nyårsafton var i alla fall bra så länge den trevliga biten varade. Jag får försöka se det på det viset :)
Numero ett var väl smällarna. Jises! Jag har aldrig varit med om liknande. Smällt mycket har de gjort förr, men i den här skalan,...? Nej, jag tror faktiskt inte det. Det var nog det värsta nyåret jag varit med om i den bemärkelsen. Hade två uppstressade hundar redan från eftermiddagen och när det satte igång på riktigt under kvällen var det en hyperventilerande och en helspattig vovve vi hade bredvid oss i soffan. Tuffe fick lugnande redan på morgonen men inte sjutton hjälpte det...
Numero två var all mat. Jag älskar som bekant mat och väl lite "ökänd" för att gärna stoppa i mig för mycket, oavsett hur magen mår för tillfället och igår var defnitivt inget undantag. Att vara höggravid och äta en bastant trerättersmiddag var defintivt ingen bra kombo. Att de här tabletterna mot sur mage gör att tarmen är ännu trögare än normalt gör inte saken bättre heller, Har dock känt att jag inte haft något större val då inget av mina tidigare försök att hindra magsyraattackerna med matuppkast att komma när jag lägger mig för att försöka sova. Det har liksom varit ett konstant flöde oavsett sista tiden och det var det som tillslut ledde till att jag, på läkares och barnmorskas inrådan, började med omeprazol. Gillar den inte men den har hittils varit mest effektiv. Dessvärre orsakar den som sagt förstoppning och den hjälper inte till hundra procent. Speciellt inte om jag ätit för mycket på kvällen eller om måltiden intagits för nära sänggående, vilket tyvärr inträffat några dagar då lillan vägrat somna utan mig.
Hur som helst... den där matbiten ställde till det mest för mig. Smällarna kom näst därefter. Vid tolvslaget var hundkatastrofen ett rent och skärt faktum. Jises. Tuffe brukar normalt lugna sig då vi sätter koppel på honom och har honom bredvid oss i sängen, men igår räckte det inte på långa vägar. Inte heller den extra dos av lugnande han fick under eftermiddagen verkade göra någon nytta. Han skulle upp på väggar, upp på Olivia, ner under sängen, över och in i lådor... ja jises det var en smärre pers. Tack och lov att Olivia hann somna innan det där helvetet satte igång på allvar. Inte slutade det heller, det höll på i timmar. Ibland undrar jag faktiskt om folk har något vett innanför pannbenet?
Nåja, det var den natten. Hade hoppats somna av ren utmattning, men icke. Magsyra, matuppkast, nattliga toabesök gånger flera och dessa helstissiga hundar höll mig vaken fram till en sisådär sex imorse. Då slocknade jag äntligen någon timme och bestämde mig för att ligga kvar ytterligare en stund. Gick inte upp förrän vid kvart över åtta imorse. Vet inte när det senast inträffade? Länge länge sen... hade önskat att jag kunde kalla det "sovmorgon" men i ärlighetens namn var det väl allt annat än just det.
Nyårsafton var i alla fall bra så länge den trevliga biten varade. Jag får försöka se det på det viset :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar