PUH! Nu äntligen är vi hemma igen. Äntligen med stort "Ä". Jag är ingen fan av sjukhus och att ligga på BB flera dagar och inte kunna sköta mig själv är inget jag direkt uppskattar.. Visst förstår jag i viss mån meningen med det, men ibland kan jag nog tycka att det är lite "storebror ser dig" över hela verksamheten. Det var en stor skillnad att vara där som andragångsförälder jämfört med första gången vi var där. Vissa i personalen (de flesta) är fantastiskt goa personer medans andra inte ens går att resonera med. Man kan ibland undra om de gått samma skola... sunt förnuft, vart tog det vägen?
Hur som helst. Home, sweet home. Tog oss hem lite på nåder igår. Hade gärna velat komma hem redan i lördags men eftersom lilleman visade tecken på lågt blodsocker och de inte var nöjda med mitt blodtryck och min puls efter operationen samt att gynläkaren lät vänta med sin visit var det inte en möjlighet vi hade. Hela BB kändes övergivet på lördag kväll och med tanke på alla dagar vi spenderade där med Olivia kände man liksom till de hundrameteslånga korridorerna ganska väl. Det fanns inte så mycket att utforska... att sitta still är liksom inte min grej...
Att komma hem var dock något av en omställning. Spännande med Olivia oc hlillebror men oj vilken natt. Den var inget jag drömmer om att återuppleva, men jag misstänker att det kommer komma fler av den sorten. Det fanns en anledning till att vi slocknade hela familjen till en avslappningsskiva vid tretiden idag. :-/ Att vi åt frukost vid halv tio hör inte heller till vanligheterna. Men.. har man varit uppe i princip hela natten och många nätter innan dess har man tillslut inte så mycket till val... Det var nog bra för Olivia också att få den där sömnen. Det har varit mycket intryck för henne under några dagar nu.... Så tacksam för all hjälp vi fått från mamma, mostrar och min brors om hjälpt oss med Olivia och svärpäron som hjälpt oss med hundarna när vi varit på bb. Det hade ju aldrig gått utan dem...
Tänkte skriva om operation, mage och allt det andra i ett annat inlägg som kommer lite senare. Det kommer bli alldeles för långt att läsa annars.
Hur som helst. Home, sweet home. Tog oss hem lite på nåder igår. Hade gärna velat komma hem redan i lördags men eftersom lilleman visade tecken på lågt blodsocker och de inte var nöjda med mitt blodtryck och min puls efter operationen samt att gynläkaren lät vänta med sin visit var det inte en möjlighet vi hade. Hela BB kändes övergivet på lördag kväll och med tanke på alla dagar vi spenderade där med Olivia kände man liksom till de hundrameteslånga korridorerna ganska väl. Det fanns inte så mycket att utforska... att sitta still är liksom inte min grej...
Att komma hem var dock något av en omställning. Spännande med Olivia oc hlillebror men oj vilken natt. Den var inget jag drömmer om att återuppleva, men jag misstänker att det kommer komma fler av den sorten. Det fanns en anledning till att vi slocknade hela familjen till en avslappningsskiva vid tretiden idag. :-/ Att vi åt frukost vid halv tio hör inte heller till vanligheterna. Men.. har man varit uppe i princip hela natten och många nätter innan dess har man tillslut inte så mycket till val... Det var nog bra för Olivia också att få den där sömnen. Det har varit mycket intryck för henne under några dagar nu.... Så tacksam för all hjälp vi fått från mamma, mostrar och min brors om hjälpt oss med Olivia och svärpäron som hjälpt oss med hundarna när vi varit på bb. Det hade ju aldrig gått utan dem...
Tänkte skriva om operation, mage och allt det andra i ett annat inlägg som kommer lite senare. Det kommer bli alldeles för långt att läsa annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar