Vågade aldrig ta några mer toilax tabletter igår, även om jag fick en ganska omedelbar effekt av dem vid första intaget. Tarmen var uppretad resten av kvällen så jag belsutade att låta den vila och ta en ny dos nu på morgonen. Sagt och gjort. Tog tabletterna vid sextiden och hade hoppats (men inte räknat med) en snabb effekt igen.. mådde illa direkt jag tog dem och huvudvärken har suttit i sedan igår, men inte fasen gav de samma effekt.. hittils bara spänt upp och retat upp magen ännu mer. Vet i sjutton om jag vågar ta fler tabletter idag? Tanken var annars att ta en omgång till lunch, en omgång imorgonbitti och sedan låta bli att ta fler. För att få så bra förutsättningar i tarmen som möjligt inför op.. slippa ha den överfull från början... sov mycket bättre inatt dessutom. Mindre värk även om magen körde en hel del och bubblade som bara satan. Där ser man hur stor del av värken som faktiskt kommer från tarmen och hur stor skillnad det gör att faktiskt få klämt ur sig lite skit!!!
Hur som helst... i valet och kvalet nu alltså. Maken får ta hundarna och lillan på promenix, för med den mage jag har nu vågar jag mig inte utanför dörren. Rädd att det skall gå åt skogen och att jag inte tar mig hem igen. Har inte blivit bra andra dagar när jag tagit mig ut med en tokvärkig mage och nu när jag dessutom tagit de här tabletterna som ju kan slå till i princip när som helst (om de gör det) och orsaka akuta toabesök så vågar jag helt enkelt inte gå med.. jag tar mig inte hem tillräckligt snabbt eller smidigt i mitt nuvarande tillstånd. Annat var det när man kunde lägga benen på ryggen och springa, typ... nu är det jag och pensionärerna - de med krämpor. Vi tar oss fram med kutiga ryggar och små steg... att gå från trettiofyra till åttio på några månader är inte särskilt svårt. Jag hoppas det skall gå lika lätt åt andra hållet när allt är över! Nedräkning pågår.. bara två dagar kvar... nerverna har satt in med full kraft...
Hur som helst... i valet och kvalet nu alltså. Maken får ta hundarna och lillan på promenix, för med den mage jag har nu vågar jag mig inte utanför dörren. Rädd att det skall gå åt skogen och att jag inte tar mig hem igen. Har inte blivit bra andra dagar när jag tagit mig ut med en tokvärkig mage och nu när jag dessutom tagit de här tabletterna som ju kan slå till i princip när som helst (om de gör det) och orsaka akuta toabesök så vågar jag helt enkelt inte gå med.. jag tar mig inte hem tillräckligt snabbt eller smidigt i mitt nuvarande tillstånd. Annat var det när man kunde lägga benen på ryggen och springa, typ... nu är det jag och pensionärerna - de med krämpor. Vi tar oss fram med kutiga ryggar och små steg... att gå från trettiofyra till åttio på några månader är inte särskilt svårt. Jag hoppas det skall gå lika lätt åt andra hållet när allt är över! Nedräkning pågår.. bara två dagar kvar... nerverna har satt in med full kraft...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar